Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att frågan om medlet till kyrkans återupplifvande kunnat
göras, själf icke kunnat undgå att i detta afseende föreslå
en utväg.
Prosten Ehrling ville icke medgifva, att han föreslagit
någon utväg till kyrkans upplifvande; han hade endast velat
varna. Förmanade ännu en gång att hedra kyrkan såsom
allas vår moder, om än icke alla hennes representanter,
prästerna, hade den andliga lifskraft, som önskades.
Boktryckaren Hedlund ansåg själfva institutionerna inom
kyrkan förvärldsligade, och anförde såsom bevis därpå
tvångsåtgärderna mot olika tänkande, prästerskapets öfverhopande
med världsliga bestyr, med mera som talaren icke nu
ansåg lämpligt att uppräkna. Det närmaste medlet till kyrkans
upphjälpande vore, att dessa institutioner reformerades. Huru
detta skulle ske, därom vore meningarna delade, i det några
ville öka prästerskapets makt, andra bereda en större frihet
åt församlingen; i hvilket fall som helst kunde man ju allt
för väl yrka på reformer inom kyrkan, utan att därmed
tillfoga henne några »sparkar». Den andra häfstången vore
ordet, det talade såväl som det skrifna, och här vidrörde
tal. kortligen Fosterlandstiftelsens verksamhet, utan att dock
närmare uppehålla sig vid detta ämne.
Prosten Ehrling ville -»icke försvara de hårda åtgärderna
mot separatister och andra», men påstod att dessa icke
härrörde från kyrkan, som aldrig förföljt eller skadat några af
sina barn, utan från staten som hade sina rättigheter att
upprätthålla. Missförstod den föregående talaren, såsom skulle
han ha yrkat på att prästerskapet och kyrkoråden måtte få
makt att bötfälla m. m. för andliga förseelser. Medgaf att
prästernas öfverhopande med världsliga bestyr var en
olägenhet, men anmärkte att denna olägenhet vore rätt svår att
aihjälpa, samt föreslog slutligen inrättandet af en kompromiss
för afgörandet af åtskilliga frågor.
Kyrkoherden Hammar instämde med prosten Ehrling, att
uttrycket »kyrkosamfund» i tesen icke blott borde förstås om
de enskilda medlemmarna, utan äfven om samfundsinrätt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
