Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
något särskildt, varnande, uppmuntrande och
välsignande — så ock till barn och barnbarn. O, det var
en underbar och oförgätlig stund! Bilden af patriarken
Jakob på sin dödsbädd kom lifligt för vår själ.
Omsider slöt han med en varm, brinnande bön, omfattande
oss alla, hela mänskligheten och framförallt Guds kyrka
och församling.
Därefter återkommo plågorna, hvilka under det varma
afskedstalet hade likasom vikit undan för anden.
Under de dagar, som nu följde, växlade i hans hjärta
ljusare och mörkare stunder. Men i allt »öfvervann
han genom honom, som har älskat oss.» Det gjorde
oss så hjärtligen ondt att se vår käre fader stundom
så djupt bekymrad, då Herren fördolde sitt ansikte för
honom. Vi gjorde ock allt för att tjäna honom med
något Guds ord. Så t. ex. lät min syster skrifva med
stora bokstäfver dessa ord:
JESUS KRISTUS, MIN FRÄLSARE!
JESU KRISTI, GUDS SONS, BLOD RENAR OSS AF
ALLA SYNDER.
DET ÄR FULLKOMNADT!
Detta pappersark uppfäste hon midtför vår fars ögon
inne i sängen. Med stor fröjd läste han det och
begärde att få äfven sina egna språk, i Tim. i: 15 och
16, på samma sätt uppskrifna; och så fästes dessa båda
ark på sänggardinen och utgjorde hans stora glädje.
En annan gång, då det var mycket svårt för vår
käre far, gafs det äfven mig att få tjäna honom till
någon vederkvickelse. Han brukade stundom, då
an-fäktningens ångest blef mycket svår, draga lakanet upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
