- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
29

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Dagen därpå ville pappa taga afsked af alla; och
på hans begäran samlades nu omkring hans säng barn
och barnbarn, samt, i rummet bredvid, hans egna och
Adolfs tjänstefolk och statkarlar med deras hustrur.
Sedan den gamle hälsat dem välkomna, förblef han tyst
en stund, hvarefter han bad oss sjunga de två första
verserna af Ps. 51: »Gläd dig, du Kristi brud, och möt
din Herre Gud!» I 2:a versen står: »Hans prakt är
ganska ringa, dock kan han döden tvinga!» — Därefter
uppläste vår fader de två bibelspråken, som han höll
för »sina egna», i hvilka han i synnerhet tycktes finna
sin egen lifsteckning och särskilda hjärtetröst, näml.
1 Tim 1: 15 och 16: >Det är ett fast ord, och i all
måtto väl värdt att man det anammar, att Kristus Jesus
kommit i världen till att frälsa syndare, bland hvilka
jag är den förnämligaste. Men mig är vederfaren
barmhärtighet, på det Jesus Kristus skulle på mig
förnämligast bevisa all långmodighet, dem till efterdöme, som
på honom tro skulle till evigt lif». Häröfver talade
han nu under närmare två timmars tid, och det med
sådan andens smörjelse, värme och lif, att det ej här
kan uttryckas.

Huru ångra vi nu icke, att ingen af oss då fattade
pennan för att uppteckna något däraf! Men hvarje
hjärta och öga svällde af tårar och hunger efter hvarje
ord. Och en sådan flödande rikedom af tankar och
ord, uppmuntrande eller förmanande, hade ej lätt
kunnat af oss upptecknas. Mot slutet upprepade han ofta
de orden: »Fader, stunden är kommen, förklara för
mig din son!» — och detta ömsom under tårar, ömsom
med glädjestrålande ögon. Därefter tog han afsked af
oss, först af folket, och talade till dem alla, till många

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0033.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free