- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Andra delen /
39

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om en stund fingo vi se två män, som kommo
gående från köpingen. De stannade ett godt stycke
från bryggan, men tycktes oafvändt betrakta ångbåten.
Efter någon väntan gingo vi fram till dessa män och
genom samtal med dem fingo vi reda på namnet på
»församlingens värd» i G—y. Det var en handlande
Larsson. Mannen, som föreföll mycket tillbakadragen,
frågade nu å sin sida hvad vi kunde vilja L. Vid vårt
svar att vi voro resande främlingar, som nyss kommit
från Västervik och som hade väntat att af herr L. blifva
mottagna och härbärgerade, sporde oss mannen hvad
vi hette. Då vi nu nämnde våra namn, blef den förut
något kärfve och fåordige mannen likasom förvandlad
och frågade, om vi vore »Pietistens» och »Budbärarens»
redaktörer. På vårt jakande svar öppnade han sina
armar, famntog först R. och sedan mig, samt omtalade
att han just var den efterfrågade handlanden Larsson.
Sedan sammanknäppte han sina händer och begynte
tacka och lofva Herren.

Rosenius, som genast förstod att detta lofsägande
framkallats genom någon särskild erfarenhet af Guds
ledning, begärde nu en förklaring. Vi fingo då veta,
först att brefvet från Västervik icke framkommit, och
sedan att Herren själf tagit vår sak om hand på ett
underbart sätt.

Handlanden L., som under somrarna med sin familj
bodde på ett landtställe ett stycke utanför Gamleby
och aldrig om söndagarna brukade vara inne i
köpingen, hade äfven den söndagen varit ute på landet
samt vid vanlig tid gått till sängs. Men han, som eljest
åtnjöt en synnerligen god sömn, hade denna afton icke
kunnat sofva, utan känt en allt mer tilltagande oro och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:31 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/2/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free