Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bestämda maningar att stiga upp ur bädden samt genast
fara in till Gamleby. Gång på gång hade han
tillbakavisat dessa .maningar såsom dåraktiga fantasifoster, men
de hade icke lämnat honom någon ro. Slutligen hade
han föreställt sig, att de möjligen kunde vara ’aningar’
om någon hotande eldsvåda eller kanske inbrott af
tjufvar, eller något dylikt. Allt nog, han hade till slut måst
stiga upp, kläda sig, spänna för sitt åkdon och fara in
till Gamleby. När han kom dit, låg hela köpingen i
sin goda ro, och ingen fara tycktes hota hvarken hans
hem eller de öfrigas. Han ämnade då först fara
tillbaka till landstället igen, i tanke att alltsammans blott
varit ett gyckel af hans fantasi. Men då hade anden
så tydligt sagt honom att det icke varit någon lek, utan
en fullt allvarlig maning från Herren. När han likväl
icke visste hvad han nu skulle företaga, hade han gått
ned till ångbåtsbryggan, men ångbåten var ännu icke
anländ. Han återvände då till sitt hem i köpingen och
gick där ånyo till sängs, men kunde icke heller nu sofva,
utan drefs att ännu en gång kläda sig och gå ned till
hamnen, utan att kunna begripa hvarför han så skulle
göra. Men nu blef det honom uppenbart. Nu sågo
också vi, med tack och pris till Herren, i allt detta en
påtaglig ledning af den allvetande och allsmäktige Guden,
hvilken så i stort som i smått sörjer för oss alla.*
Nu fingo vi hos L. både aftonmåltid och nattlogis.
Följande morgon hade L. hos sig sammankallat alla de
• Denna underbara händelse gjorde på oss båda, och särskildt på
Rosenius, ett djupt och varaktigt intryck; och R. plägade ofta omtala
den i kretsen af vänner och bekanta såsom ett prof på, huru Gud
leder och sörjer för oss, äfven när det för vårt öga ser omöjligt ut
att finna vägen. Tilldragelsen är ock omtalad i Rosenii lefnadstecknings
första upplagan sid. 26 r, andra upplagan sid. 364.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
