Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samtalet blef sådant, som aposteln i Kol. 4: 6 uppmanar till:
»ljufligt och kryddadt med salt».
Efter middagen bjödos vi på vacker sång och musik,
duetter för violin och piano, af tvänne unga systrar från
Finland. Omkr. kl. 7 höll prosten B. en mycket god
bibelförklaring. Sedan fortsattes samtalet från middagen.
Flera lärorika och intressefulla skildringar ur lifvet fick jag
denna eftermiddag höra. Den, som slog mest an på oss alla,
var Bergs berättelse om en audiens, som han tillsammans
med ett par dalgubbar någon tid förut hade haft hos konung
Oscar och drottning Sofia. Skildringen af detta företräde hos
deras majestäter gjordes så förträffligt, att den aldrig skall
gå ur mitt minne.
Jag bad därför Berg att få återgifva berättelsen i min
kalender. dNu kan du icke få den», blef Bergs svar; »ty, som
du lätt förstår, vill jag först intaga den i min egen tidning,
och därefter har jag lofvat den åt H:g. Men jag skall, sedan
H. haft den, mycket gärna lämna manuskriptet åt dig så att
du, ifall du lefver och så önskar, om. några år kan införa
den i din ’Frideborg’. Som sagdt, inom några månader skall du
ha berättelsen i dina händer. Gör sedan med den,hvad du vill!»
Detta löfte uppfylldes, •— såsom B. under årens lopp höll
alla mig gifna löften. Och ehuru denna berättelse redan för
flera år tillbaka blifvit offentliggjord, så blir den numera
säkerligen en nyhet för flertalet af mina yngre läsare. Likaså
skall den förvisso med både nöje och gagn åter läsas af dem,
som någon gång förr fått del af densamma. För många skall
den nog blifva, hvad själfva händelsen alltid förblef för de
dalamän, som då fingo vara med hos konungen: ett oförgätligt
minne för lifvet.
Jag anför berättelsen med Bergs egna ord:
En dag, då jag nyss hade stigit upp från frukostbordet
och var sysselsatt med att genomögna morgontidningen,
hördes en häftig ringning från tamburklockan.
En tjänarinna gick ut och öppnade. Utanför dörren stodo
tvänne dalkarlar, klädda i sina varma skinnpälsar.
»Bor inte våran riksdagsman här?» frågade den ene. —
»Jo, det gör han», sade jungfrun.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
