Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Kan vi få tala ve’an?» — »Å ja, det kan jag väl tro;
stig in, så ska’ jag gå in och fråga.»
Jag gick ut i salen till gubbarna.
»Ä’ du våran riksdagsman, du?» sporde dalamännen, i det
de räckte fram händerna till hälsning.
»Jo, så lärer det väl stå till; — hvad kunnen I vilja för
godt, mina vänner?»
»Vi vill fäll, att du ska’ följa oss te’ kungen», svarade
Gunnars Per Olsson, som för tillfället egentligen förde ordet.
»Till kungen? Det var nog. Hvad kunnen I vilja kungen då?»
»Jo, vi ska’ be’n te’ ge oss en gudfruktig präst, må du veta.»
Därvid tog han fram ur sin skinnväska, den han hade
hängande öfver axeln, ett något nedsuddadt protokoll jämte en
lika illa medfaren böneskrift till konungen.
Det framgick af de båda dokumenten, att där hade varit
prästval i det lilla regala pastoratet, och att en präst, som en
del af församlingen icke kunde gilla, hade fått de flesta
rösterna, under det en annan, som visat sig med nit och allvar
vilja utrota lönnkrögeri och annan orättrådighet i församlingen,
fått mindretalet.
Riksdagsmannen skakade vid genomläsningen af
valprotokollet betänksamt på hufvudet och mente, att det vore föga
lönt att gå till kungen i denna sak, då deras kandidat ej fått
mer än en tredjedel af de afgifna rösterna.
»Så kan du fäll ticka», inföll nu Gunnar, »men vi ’oppas
på ’ärran, vi, och ’an vill inte att vi ska’ få en supare till
präst, utan en som lär oss Guds väg rätt. Det är då fäll
som så, må du vätta, att den som fått de flesta rösterna ha’
sutti’ å supi’ med böndren på gästgifvagåla, och därför ticka
de om’an, men ingen allvarlig kristen ’ar rösta på a’n, inte.»
»Nå ja, jag får väl följa med er upp till kungen», svarade
riksdagsmannen, tog på sig fracken och ytterrocken och
ledsagade de båda hederliga dannemännen i den tidiga
vinterförmiddagen upp till slottet. Lyckligtvis var det just en tisdag,
konungens mottagningsdag, då man kunde vara viss på att få
audiens.
Uppkomna i västra slottshvalfvets stora trappa, som leder
upp till konungens våning, stannade Gunnars och lät sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
