Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Audiensen var slut. Konungen räckte bondgubbarna
ånyo sin hand; de ville kyssa den, hvilket konungen icke
tillät.
Utkomna i yttre salongen ropades de ånyo tillbaka in i
konungens rum. Då de inkommit, yttrade konungen: »Jag
tänker, att ni gärna vill hälsa på drottningen också.»
Ja, det ville de gärna, förstås. Och konungen ledsagade
dem själf genom flere rum till drottningen, som vänligt kom
dem till mötes och hälsade dem.
»Åh, ä’ ho’ dronninga, ho’?» utbrast Bog Anders.
»Ja, jag är drottningen», svarade hennes majestät, i det
hon satte sig ned i en soffa.
»Ho’ ’ar vari’ micke sjuk, ’ar vi ’ört, och nog ha vi
oppe i Dalarnes hyddor ofta bedt Gud för ’na, att ’an,
som ’ar lif och död i sin ’and, skull gör’na frisk», fortsatte
Gunnars.
»Tack, mina vänner», svarade drottningen. > Gud har
nog nådefullt hört edra böner. Jag är mycket bättre nu än
för ett par år sedan.»
»Ja, Gud ’an ’örer bön, därpå ’ar vi ’ans löfte. Och
nu ska’ de’ gå än lättare för oss att bedja för våran kung
och dronning, sedan vi sett dom, ansikte mot ansikte», utlät
sig Bog Anders.
Härefter utspann sig ett ganska allvarligt samtal mellan
de kungliga personerna och de enkla dalgubbarna, tills tårar
glänste i både konungens och drottningens ögon.
»Nej, nu få ni gå», yttrade slutligen konungen i det han
ånyo kramade deras valkiga händer.
»Gud välsigne eder och edra kära i hemmet», sade
drottningen, i det hon vänligt räckte dem handen.
»Ja tack för det ordet, och Gud välsigne våran kung och
dronning», svarade de trohjärtade bönderna och så gingo de.
»Nog ’a vi trott, att vi ’ade en god konung och
dronning, men allri i världen kunde vi förstå, att de voro så
’gemena’ och nådiga som de voro», utropade Gunnars, när
de gingo utför slottstrappan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
