Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konungen mottog papperen och genomögnade dem. Efter
genomläsningen yttrade han: »Mina vänner, det ser icke
mycket lofvande ut för er. Den präst, I viljen ha, har ju
icke fått stort mer än en tredjedel af de afgifna rösterna.»
»Ja, ’ans majestät, nog ä’ det så; men fast den andre
’ar fått flere röster efter ’emmantal, så ’ar vår, den vi vill
ha, de flesta personernas.»
»Ja, ja, det kan väl så vara det», svarade konungen
eftertänktsamt; »men ser ni, jag måste följa landets lagar
och författningar, annars vore jag icke en rättvis konung.»
»Lagar och författningar, ja», inföll Gunnars, »hm, inte
finns de’ fäll någon svensk lag, som säjer, att vi ska’ ’a
en ogudaktig präst, vet ja’. Si, oppe i våran socken
finnes ännu ingen körklig söndring eller några separatister;
men ingen vet, hur de’ kan gå, om vi int’ få en verklig
själasörjare. Nog lär väl körkvägen då få snöga igen för
oss — int’ ska’ vi skott’ opp’en.»
»Ja, . se, ’ans majestät», inföll nu Bog Anders, »’an får
förlåta, om vi tala olärdt, vi förstå int’ bättre; men se,
skrefta säger, att ’en blind kan icke leda en blind, ty då
falla de bägge i gropen’; och vi vill int’ falla i gropen,
inte, utan vi vill ’a en sann andans man, som leder oss
rätt, å töcken ä’ ’an, som vi ’a rösta på.»
»Nå, huru veten I, att icke den andre, som fått de flesta
rösterna, också är en andans man?» sporde konungen.
»Hack, ’ans majestät, d’ ä’ int’ konstit att förstå. ’Af
frukten känner man trädet’, säger vår Frälsare. Den som
kan sitta på gässgifvagåla å’ supa, den kan fäll int’ va’
nå’n rikti’ präst, heller, inte.»
Konungen hörde med tålamod och synbart intresse på
de oförskräckta dalamännens rättframma språk, och svarade
slutligen:
»Ja, mina vänner, nu har jag hört hvad I önsken; jag
skall behålla edra papper och tala om saken med mina
lagliga rådgifvare, och hvad jag kan göra för er, det skall
jag — farväl med er nu, och hälsa upp till Dalarne.»
»Stor tack», utropade Gunnars. »Gör ’an hvad ’an kan, nog
få vi fäll då den präst vi vill ’a och som leder oss rätt allti’.^>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
