Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon har ett ovanligt ljus i Guds ord. Jag är så ledsen att
jag icke kan få skicka upp henne på predikstolen och
predika; hon skulle göra det mycket bättre än jag.“
Denna stora ödmjukhet och ringa tanke om sig själf,
gjorde honom mottaglig att som en nådegåfva undfå, hvad
Herren ville meddela genom sitt bräckliga lerkärl för att mätta
skarornas hunger. Han bar själarna fram till Herren, och
man förnam i anden att “maten kom från ofvan“. Han,
likasom aposteln Paulus, “predikade icke sig själf, utan Jesus
Kristus11; det var aldrig hans afsikt eller sträfvan, att
åhör-arne efteråt skulle beundrande tala om hans “formfulländade
och kraftiga predikan.“ Af Svalanders utläggningar
ihågkommo vi ej så särdeles mycket, men de texter han talade öfver
inskärptes så djupt, att jag minnes dem ännu efter mer än
40 år. Sådant är icke människoverk. Jag tror icke det var
en enda text han talade öfver, som jag icke minnes, Till
“ingång" tog han alltid ett stycke ur gamla testamentet, som
han grundligt genomgick och sedan tillämpade på det ställe
ur nya testamentet, som var predikotexten för dagen. De
psalmverser han vanligen under predikan uppläste och
betonade, och som vi efter predikan fingo sjunga, blefvo så
belysta af “rättfärdighetens sol“, att vi mer än en gång vid
utgången ur kyrkan sade till hvarandra: “Men ha vi icke
fått en alldeles ny psalmbok?"*
Ganska märkvärdigt var, att tilloppet till Bringetofta
kyrka icke en enda gång aftog under hela den tid jag hade
förmånen vara en åhörare där. Altarringen och predikstols-
trappan voro merendels fullsatta. En gång erinrar jag mig
särskildt att jag satt på läktaren, midt emot predikstolen, och
hörde förträffligt. Men då jag skulle gå ned därifrån var
• Särskildt skall jag aldrig glömma psalmen 192, vers 5-9. Jag tyckte mig
aldrig ha hört den förr, ehuru den till ordalydelsen ej var mig obekant.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
