- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
12

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

trängseln så stor, att mina lotter aldrig berörde golfvet,
hvarken då vi gingo utför trappan från läktaren, eller under det
vi gingo genom kyrkan. Ej förrän vi kommo ut på
kyrkogården och folket kunde skingra sig, stod jag åter på mina
fötter. Under allt detta rådde den största stillhet.

Jag har hört berättas att kyrkoherden en dag, på
sommaren, omöjligt kunde komma in i sin kyrka, utan måste
taga en stege och gå in genom ett kyrkfönster, där han
stannade; och från det öppna fönstret predikade han så väl för
människomassan inom kyrkan, som för den ännu vida större
hopen utanför som ej kom in.

Från en annan församling i Småland har jag hört
följande af fullkomligt trovärdiga ögonvittnen berättas. Den i

hela Småland älskade och högt värderade grefve Adolf
Stac-kelberg på Stensnäs (aldrig annat än
“gref-ven“ benämnd") hade till kyrkoherdens stora
glädje lofvat att prikadc i hans kyrka. Detta
skedde, och naturligtvis för fullt hus. Då
gudstjänsten var slut och kyrkoherden stod
upp för att med “grefven" lemna kyrkan,
ropade församlingen: “Nej, icke slut ännu!

Ad. Stackelberg. yj vilja också höra vår egen kyrkoherde. “
Denne afböjde detta, vinkande med handen, och sade att de
skulle vara nöjda, när de nu hört så mycket godt. Därpå
gick han ut på kyrkogården, och folket följde med. Men
här omringade de honom, och ropade och bådo dess mer:
“Vi vilja också höra vår egen kyrkoherde!“ Då bevektes
han att göra dem till viljes, steg upp på en grafkulle och
höll därifrån en härlig predikan. Först därefter var folket
nöjdt och åtskildes med glädje.

* Om lionoin oh den i både religiöst och kulturhistoriskt hänseende
oförgätliga “Stensnästiden» finnes mycket lärorikt att läsa i andra delen af B. Wadströms
bok "Ur minnet och dagboken". (Del II, sid. 19-38.)

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0026.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free