- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
13

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sommarnätterna genljödo denna tid af trösfriska sånger.
Det var ej ovanligt, att en hop af “sökande" själar följdes
åt långa vägar, ofta flera mil, för att i kyrkan “höra ett
lefvande Guds ord.“ De begåfvo sig af midt i natten och
gingo under sång framåt. På morgonen satte de sig på någon
dikeskant för att hvila, och togo fram sin torftiga matsäck.

Stärkta gingo de vidare. Sto do sedan hela förmiddagen
i kyrkan, (på sittplats var ej att tänka.) På eftermiddagen
stodo de likaledes under bibelförklaringen, som äfven hölls
i kyrkan. Därefter begåfvo de sig, glada och vederkvickta,
samma väg hem. Här besannades frälsarens ord: “Män-

niskan lefver icke allenast af bröd, utan af hvart och ett
ord, som utgår från Guds mun.“

Kyrjtoherden Svalander var vid denna tid icke mera
ung ocn ganska klen till hälsan; dock skonade han sig aldrig
då det rörde Herrens sak. En gång, då jag kom till
Bringe-tofta, berättade mig fru S., i hvilken ångest hon varit för sin
man. Sent en mörk novemberafton kom en man med en
dålig kärra att hemta kyrkoherden; en yngling hade blifvit
skadad i ett tröskverk, och det var fara för lifvet. Både
väder och väglag var det allra svåraste; men S. gjorde ej
ringaste svårighet, utan begaf sig genast åstad. Fru S.
väntade nästan att få hem sin man “halfdöd“; men hvad
händer? På morgonen kommer han hem vederkvickt och glad,
“ung och frisk som en örn“. Och orsaken härtill? Jo, då
den skadade ynglingen såg döden för sina ögon, hade han,
som förut varit alldeles ogudaktig, fått bekymmer om sin själ
och ropat, att man skulle fara efter kyrkoherden. Här var
nu jordmånen beredd, och S. hade endast att utså lifvets säd.
Det dröjde ej länge, förrän den sjuke fick andens nådekraft
att kunna tro syndernas förlåtelse och erhöll så Guds frid.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0027.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free