Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MINNET OCH DAGBOKEN-
“Stora äro Herrens verk, och de som på dem akta, ha stor
lust däraf“. (Häradshöfding Odencrantz hemförlofvades 1886,
och fröken Storckenfelt 1901.)
Från Jönköping togs vägen med ångbåt till Stockholm,
där jag tagit på mig en rund tid, för att få tillfälle att “riktigt
tillräckligt" höra Guds ord, emedan jag i
Småland alltid tyckt tiden vara för kort
därtill. En af de läxor jag fick lära i
mitt "Gaza" var den, att det är idel nåd att
kunna mottaga det Guds ord vi höra och
att det i sanning “icke beror af någon
människas vilja eller löpande11, utan helt "af
Aurore storckenfelt. Guds barmhärtighet". Rom. 9: 16....
I Stockholm var jag då lullkomligt en främling, och
flere yttre omständigheter gjorde att vistelsen där denna gång
för mig blef "en väg den öde var". Mycken yttre och
inre nöd mötte mig där. Då förstod jag icke "hvarför";
men örtagårdsmästaren förstod, att hans lilla planta icke i
längden skulle ha mått väl i drifhusets värme, utan nu
behöfde få känna " nordanvinden " blåsa. Så länge vi äro här
nere “i öknen", måste vi få känna dess besvärligheter och
öfvas i öknens skola. Men så länge jag lefver, tänker jag
med tacksamhet och fröjd på mina lyckliga år i Småland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
