- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
42

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sång drog hon ut omkvädet i slutet af hvar vers på ett så
älskligt sätt, att jag ännu i dag tycker det vara som om
jag nu hörde det. Omkvädet lydde så: “Går du med, —

går du med?“

När jag så en lördag hade sagt farväl och, åtföljd af
en from man, vandrade därifrån vidare, hade vi viktiga
spörsmål på tal. Vi samtalade om frälsningen, Guds frid oeh
den sanna helgelsen, vidare om de kristnas bekännelse af sin
tro inför världen, om korset och Herrens tillkommelse till sitt
rike. Men under alla våra samtal ljödo litet emellan i mitt
inre de orden: “Går du med, går du med?“ — alldeles

som jag nyss hade hört dem sjungas af den sköna, något
späda rösten.

Så kommo vi till en komministergård i Småland.
Komministern därstädes, en ung man som med aktning och kärlek
var omtalad af de kristligt sinnade, träffades på gården. Jag
hade som studentkamrat blifvit något, fastän “blott ett grand“,
bekant med honom; men jag mottogs nu så vänskapligt, som
om vi länge hade varit umgängesvänner. Nästan strax
talades oss emellan ungefär så:

Han: “Du predikar väl för mig i morgon?“

Jag: “Nej, nu hvilar jag som turist och söker lå höra

andra. Jag har just kommit för att höra dig, och då skall

ju icke jag predika."

Han: “Jo, du måste säkert hjälpa mig; ty det har ej

velat gå för mig i dag att kunna iå någon beredelse till

predikan, så att jag just nyss tänkte: kanske Herren skickar

hit någon som predikar.“

När vi kommit in, möttes jag med största vänlighet
äfven af frun, som jag aldrig iörr hade sett. Hon var så
älsklig och “rar“; ja, båda de unga makarna, som voro
nygifta, voro så rara, att hur mycket jag än ville berömma

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free