- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 1 /
43

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deras älskvärda sätt att mottaga en gäst, skulle det ej kunna
öfverdrifvas. Och sedan fick jag hos dem en så ovanligt
nöjsam afton under goda samtal, vid Guds ord och bön, att
jag alltid efteråt undrat, huru den aftonen kunnat vara en
upplefvad verklighet. Men så där skönt och kristligt tillgår
det ännu i rätt många svenska prästhus, där Kristi kärlek
fått lifva och genomtränga båda makarnes hjärtan. Och ett
älskligare, fridfullare hem än ett verkligt kristtroget
herde-tjäll kan näppeligen finnas.

När vi sent på aftonen skildes för att gå till nattro,
frågade min värd: “Nå, predikar du i morgon?“ Jag

svarade: “Kommer i natt något för mig till predikan, som

synes mig kunna blifva tillfredsställande, så skall jag säga
ifrån tidigt i morgon bittida".

Jo, det kom! Jag låg och tänkte på den unga flickans

sång, den jag om och om igen hörde: “Går du med, går

du med?“ Plötsligt kom den tanken: Nu har jag ju prediko-

ämnet till morgondagen, 3:e söndagen efter påsk, nämligen
detta: Kristus är gången till Fadren; går du med?

Där har jag det ju! . . .

Och jag predikade följande dag, såsom när det varit
mig allra kärast. Ack, trots vår bästa vilja, varder det oss
ej alltid gifvet att tala så enkelt och klart, och med så varmt

nit och med så kraftig tro!

Och skönt blef det efteråt för mig. I stället för att
mången ämbetsbroder ibland sett surmulet och snedt på
mig, därför att jag talat med rörelse, såg jag nu fastmera
komministerns välvilja för mig ha stigit till sin kulmen. Från
kyrkan till prästhuset hade vi nu en oförgätlig glädjefärd.

Det var en af de skönaste dagar under den del af
våren, då alla träd började knoppas. Solen sken varmt,
luften kändes förunderligt lifvande. Flyttfåglar tillkännagåfvo

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:51 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/31/0057.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free