Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tvänne bönhörelser.
Att vi äga “en lefvande Gud“, en Gud som hör bön
och hjälper i nöd, det är en sanning som betygas Öfverallt
i den heliga skrift och bekräftas af alla sanna kristnas
erfarenhet. Otaliga äro ock de alltid lärorika, ofta underbara,
händelser, som kunna anföras till bevis härpå. I föregående
häften af “Ur minnet och dagboken1’ ha flere sådana
bönhörelser blifvit meddelade; och då bland alla mina erinringar
dessa varit de, som mest tilltalat bokens läsare, har jag äfven
denna gång velat lemna ett par dylika, —’ ur C. O. Rosenii
och min egen erfarenhet.
1. Rosenii frestelse och seger.
En afton 1857 voro vi, några få af Rosenii närmaste
vänner, samlade i hans hem: Fjellstedt, Ahnfelts och Thams.
Vi hade rådgjort om en petition till konungen mot
konven-tikelplakatet, och samspråkade sedan.
Ahnfelt hade nyss omtalat den händelsen, då han jämte
kusk, hästar och vagn hade i mörkret störtat utför ett bråddjup
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
