Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TVÄNNE BÖNIIÖRELSER.
49
invid en hög, brant landsvägsbacke hvars skyddande sidovärn
af stockar kort förut borttagits af rusiga drängar. I fallet
hade vagnen krossätå, men både Ahnfelt själf samt hans kusk
och hästar hade såsom genom ett under undsluppit all skada. —
“Blef du rädd då?“ frågade Fjellstedt. “Jag hann icke
känna någon fruktan, förr än allt var öfver. Men när jag
reste mig upp och skulle börja tackä Gud, som så underbart
räddat oss, — då kom en häftig. bäfvan, som dock snart
förbyttes i dess större tack och lof“, blef Ahnfelts svar.
Med anledning häraf kommo vi att samtala om huru
somliga af naturen ha stort mod, då tvärtom andra ha stor
benägenhet för fruktan. Därvid berättade Rosenius följande
erfarenhet från sin egen ungdomstid.
Rosenius hade i sitt väsen ett medfödt lugn och en trygg
värdighet, som mycket bidrog till hans stora inflytande öfver
människor. Han omtalade nu, att han aldrig mindes sig ha
som barn varit mörkrädd, ej heller bäfvat för tjufvar eller
andra faror. Men sedan han blifvit en troende kristen, hade
djäfvulen stundom fått ansätta honom med “hastig förskräckelse“
(Job 18: 11, g. ö.), som dock vanligen snart gaf vika, när han
genast vände sig till Gud i bön. (Hans största fruktan var
den: att bedröfva sin Herre.) — Men en gång hade djefvulen
riktigt våldsamt fått anfalla och plåga honom med förfäran
och “onödig oro" (Ps. 39 : 7, g. ö.) som dock äfven den gången
måste vika, när han tog sin tillflykt till “den fasta borgen,
där Herrens vänner varda beskärmade.
Rosenius var vid den tiden, 1840, informator för
gref-vinnan S:’s tvänne söner, på Lenna egendom i Södermanland,
trefjärdedels mil från hufvudstaden. En söndag hade R., som
ofta var fallet, gjort besök i Stockholm, där han tillbragt en
härlig förmiddag i “Engelska kyrkan’^ samt kl. 1 ätit middag
hos Scott tillsammans med flera troende vänner. Scott och
Wadström. Från vinter och vår. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
