Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men “när nöden är som störst, är hjälpen närmast,“
Rosenius hade hela tiden, likasom Moses vid Röda hafvet,
i sitt inre “ropat“ till Gud. Nu fick han på en gång
bönhörelse, så att han kunde med trons fulla förtröstan kasta
sig i sin himmelske Faders armar. All fruktan vek bort,
och en ljuflig stark frid genomströmmade hans själ. —
Denna frestelse och anfäktning med “röfvarefruktan", hvilken
efteråt syntes R. nästan löjlig, blef dock i Guds hand ett
medel att i hög grad stärka Rosenii tro. Någon dylik fruktan
fick han sedermera aldrig erfara.
Väl hemkommen till Lenna beskref R. sitt äfventyr och
dess utgång i ett versifieradt ’bref till sin ungdomsvän, Agata
Lindberg, af hvilket jag nu på aftonen erhöll en afskrift, gjord
af R. själf.* Ty Agata Lindberg blef sedermera R:ii maka.
Under sitt följande lif fick Rosenius gång på gång
upp-lefva underbara bönhörelser. Två sådana äro förut
meddel-la.de i “Ur minnet och dagboken1’, del I, sid 55 och del II,
sid. 36. Men denna, ehuru i och för sig mindre underbar än
många af de andra, var den som hade gifvit honom det
djupaste intrycket.
Jag låter nu Rosenii poem, såsom hörande till skildringen
af den första bönhörelsen, här komma före den andra, som
återfinnes på sid. 61.
__________
* Väl hade R. redan förut diktat några smärre sånger om naturen och om Guds
kärlek; men detta bref till A. L. utgör hans första längre “ungdomspoem". Det
meddelas här, icke för något sitt poetiska värde, utan som ett intressant bidrag till
Rosenii utvecklingshistoria. Må man komma ihåg, att när det skrefs, var R.
nästan blott en yngling; men af den ynglingen blef sedan en man, som skrifvit de
verkligt sköna, aldrig glömda sångerna: "Vik ej ur mitt hjärta!" "Hvar jag går,
i skogar, berg och dalar," "Gud ske lof, min vän han blifvit!" "Med Gud och
hans vänskap, hans ande och ord", in. fl. m. fl. - Af det å nästa sida införda
"förslingspoemet" cirkulera, i synnerhet inom norrländska socknar, en hel mängd
sins emellan ganska afvikande afskrifter, med "tillägg och förbättringar"; men den
version, som här Jemnas, är af Rosenius själf afskrifven och godkänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
