Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dåraktig man,
som frukta kan
för någon fara,
när änglars skara
med honom stå.
att ovän slå.
Guds starka tröst,
ger mod i bröst.
Nu åter till mig själf jag kom igen
från “röfvarfaran11. Glad som segraren
jag sjöng i andanom en segersång,
och pulsen tog igen sin jämna gång.
Jag talte åter glädjefullt med Herran,
då röfvaren och fruktan nu var fjärran.
Så att — hvad mig rätt oförklarligt var —
för alla gånger som jag vandrat har,
båd dag och natt, emellan sta’n och Lenna,
jag aldrig gått så lätt och glad som denna.
Ju längre vägen gick, dess mera lätt
blef både själ och fot, — förstå det rätt!
Ja, det var då, och det är nu, mitt tal:
Om jag än vandrade i mörkan dal,
jag fruktar intet ondt; ty Herren är
båd’ dag och natt, på berg i dal, mig när;
han är min sköld, min sol, min borg, mitt fäste,
han är af alla vänner dock den bäste.
Men blott för det vi ej med mänskligt öga
hans väsen kunna se, så tro vi föga;
vi frukta, “lida nöd och brist och faror“
i sällskap med vår Gud och änglaskaror! —
Du mänskobarn, betänk likväl: om Herran
blott fem minuter vore från oss fjärran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
