Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så skulle “lejonet, som ryter“ rundt omkring,
den stunden göra med oss hemska ting —
ta’ tron ur hjärtat, kroppen sönderrifva
och den till rof åt afgrundsgapen gifva.
Så att, o själ, så länge det ej händt dig,
så vittnar hvar minut, att Gud är nära:
hvad bättre sällskap vill du då begära?
Du tyckes stundom ingen nåd förnimma:
tänk, om Han dock dig lämnade en timma!!
Så blygs, klentrogne, blygs att dig besvära
med sorg och tvifvel, medan Gud är nära.
Han sörjer ju för alla sparfvarne
är icke du dock mera värd än de?
Om vänner, pengar, näring nu dig brista,
var trygg att Herren hjälper på det sista.
Och sjung liksom en fogel glad,
bed, tro och sjung, som David kvad:
“När jag dig hafver, Herre kär,
jag jord och himmel ej begär;
om mig försmäkta kropp och själ,
är Du min salighet likväl.“
Och när jag läggs i grafvens sköte,
går jag med glädje till ditt möte.
Då skall uppå min grafsten stå:
Han är min vän, jag hans också!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
