- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
5

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

varande teolog, adjunkten Axel Torén, och på eftermiddagen
hade en af dem (Rudin, som i sin ordning varit professor vid
samma universitet,) hållit bibelförklaring på ’Henschens sal’;
nu skulle de i ro få samtala om hvad de hört och läst och
erfarit under dagens lopp.

Efter en stund sade Lundborg: “Jag kan icke glömma

ett stycke i ’Elias den Thisbiten’ af Krummacher, hvilket jag
i går läste och som på mig gjorde ett djupt intryck; de
orden förfölja mig riktigt/1 Boken framtogs, och stället (del.
II, sid. 171 o. f.) upplästes samt gjorde äfven på de tvänne
andra samma verkan. Alla tre kände och erkände, huru föga
de förr behjärtat livad där uttalas. De insågo ock tydligt,
att förhållandet i allmänhet var det samma äfven med andra
i alla stånd och klasser, så långt deras erfarenhet sträckte sig.

En djup känsla väcktes hos dem af det stora behofvet,
att lefvande kunskap i sanningens ord samt däraf flytande
tro och kärlek måtte uppvakna i den förfallna kyrkan och
återtända lif i döda former och hjärtan. De tänkte på
tillståndet i kristligt hänseende inom alla samhällsklasser, från de
högsta till de lägsta, och häpnade vid det ljus som Guds
ord otvetydigt kastade öfver det förfärligt allmänna religiösa
själfbedrägeriet. Midt i kristenheten, under den dyrbara
förmånen af ren lära och sakrament — ja, än värre, med
deras tillhjälp — vandrade människor fram i en död tro
och ett falskt hopp mot en snart stundande evighet. Huru
skulle nu detta i någon mån kunna hjälpas, och hvad vore
deras plikt, hvilka ändtligen fått öppnade ögon att inse sin
egen och andras fara?

Det muntliga vittnesbördet vore ju godt och nödvändigt;
men — ’hvad försloge det bland så många’? Huru
vidsträckt kunde väl några få personligen verka bland tusenden
och åter tusenden ? Massorna, så väl de högre som de ringa,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free