Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste nås af evangelium; men huru? Jo, om under
nedkallandet af evangelii Herres nåd och välsignelse något
sam-fäldt och förenadt bemödande kunde åvägabringas för
spridningen af korta, enkla, till Herren och bibeln ledande
skrifter, sådana som t. ex. det nyss lästa stycket -— så borde
detta kunna verka därtill, att allt flere började på allvar
besinna hvad det ville säga att vara ’en kristen’ enligt
Kristi vilja. Stora böcker, goda postillor, biblar och
testamenten funnes nog redan; men — det fattades i den
hjärtliga tron på deras innehåll och hågen att med ödmjukt
lär-jungasinne läsa och begrunda dem, till själens upplysning och
frälsning. Till att väcka och underhålla en sådan behöflig
håg kunde — näst det muntliga vittnesbördet, som en sann tro
medför (Ps. 116: 10; 2 Kor. 4: 13) — knappt något vara
lämpligare och ändamålsenligare än just små träffande,
kraftiga och manande uppsatser, så väl som berättelser ur
verkligheten, om människors omvändelse från den vanliga
liknöjdheten till lif och frid i Herrens nåd och till att i sann
tros-kärlek tjäna den länge glömde och föraktade Frälsaren.
För att nu ej stanna vid tomma önskningar och förslag
beslöto de, uppmuntrade af många härliga Guds löften (Matt.
18: 19, Mark. 11: 24, m. fl.), att genast vända sig till
Gud med innerlig bön och anförtro saken åt honom, som
“rikligen förmår göra utöfver allt hvad vi kunna bedja eller
tänka“. Efter förnuftets vanliga måttstock voro de fattiga
studenternas tankar och förhoppningar mycket dåraktiga,
djärfva och orimliga; ty de hade inga erforderliga medel och
utvägar att tillgå. Men saken var ej deras, utan Herrens,
och därför skildes de åt, upplifvade i anden och vissa att de
ej förgäfves hade “gjort sitt begär kunnigt inför Gud“, och
att han för visso i sinom tid skulle gifva svar. — Och de
blefvo i sanning icke svikna i sitt förtroende och sin barns-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
