Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ut’; frågade min mor. ’Ja, det är icke underligt; jag har
sett hvad jag aldrig sett förut, nämligen verkliga kristna’.
Han hade hört Rosenius och råkat några allvarliga, nådbe-
höfvande själar, som slutit sig omkring denne, sedan Scott på
våren samma år genom förföljelsen i Betlehemskyrkan blifvit
tvingad att lämna Sverige.
Denna afton blef uppslaget till mycket “nytt“. Teodor,
som älskade oss så innerligt, ville att vi skulle höra Rosenius.
Vi gjorde det, men med stor fruktan att någon skulle få veta,
att vi varit där. I det yttre var hela företeelsen föga
tilldragande; men i mitt hjärta fick jag ett stygn, som jag ej kunde
få heladt genom några tröstegrunder ur mitt förstånd, ej heller
utplånadt genom några förströelser. Detta blef
vändnings-punkten. Det utpräglade världslif, som vi fört, föll af mig
som en gammal trasig klädnad; men jag stod där redlös,
visste ej hvad som skulle komma i stället. Hvad skulle jag
göra, hvem skulle jag vara med? Huru skulle jag få någon
reda i allt det, som trängde sig på mig? — Jag kände mig ej
rätt kunna ångra mina synder, ej kunna anamma Kristus;
icke kunde jag, liksom jag såg vara fallet med Teodor, på en
gång bli en kristen. Ty detta blef han inom två veckor, från
det han var en världsmänniska som endast tänkte på att roa sig,
att dansa, att lysa med sin vackra sång, och dessemellan läsa
romaner och roande böcker af alla slag och ställa sig så, att alla
människor skulle tycka om honom. — För honom var allt detta
på en gång slut. För mig såg jag ej, hvart det skulle taga
vägen. Min mor häpnade öfver alltsammans. För henne, så
ädel och älsklig i allt, var det ej lätt att bli synderska i sina
egna ögon. Hon hade i allmänhet svårt att tro, och till
slutet af hennes lif var uttrycket af hennes själ: ’Herre, jag tror,
hjälp min otro!’ Han gjorde det också, därom är jag viss.
Men hvad skulle jag nu göra att fylla det tomma lif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
