- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
41

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vet? -Du bör veta, att på den tiden fanns icke i Stockholm
en enda person i samma lefnadsställning som vi, som delade
mina nya tankar och känslor. Några tjänare, några gamla
kvinnor, en och annan handtverkarefamilj! — Och så
fördomsfri blef jag icke på en gång, att jag kunde sällskapa blott
med dessa obildade, fastän de voro sanna äkta kristna.

En söndagsskola kom mig då i tankarna. Vintern
1843—1844 börjades den första. En af mina vänner
öppnade först en i Storkyrkans församling, jag strax därefter en
i Maria; men ack, hvilket eländigt försök! Prästerna gjorde
också snart slut därpå. Det var dem då ännu ’för mycket’,
att fruntimmer blandade sig i sådan verksamhet. — ’De fattiga
äro alltid nära eder’, kom då i mina tankar, och jag
började gå i kojorna. Där gaf Herren mig mycken uppmuntran.
Den första ’skyddsling’ jag hade var en liten sjuklig flicka,
som genom Guds nåd många år därefter fick sluta i tron på
Herren Jesus. Hon hade då blifvit en trogen arbeterska i
hans vingård, var gift och hade sökt uppfostra sina barn i
Herrens fruktan.

•A

Så småningom blefvo vi mindre ensamma. De som kommo
till andlig besinning, samlades omkring oss; rättsinniga lärare
kommo till vårt hus, ett nytt lif vaknade. Men snart kom en
stor förlust. Teodor Hamberg for ut till Basel till
missionsskolan, och tvänne år därefter till Kina. Det kändes i
djupet af hjärtat. Herren fordrade kanske detta offer; men jag
är icke viss, om. detta var H:s kallelse eller om han blott
följde sin varma känslas röst.

Jag har redan nämnt, att i Stockholm rådtle på den
tiden hätskhet mot ordet, särdeles när det ble! fruktbärande.
Förfärligt stränga domar uttalades då mot Rosenius, mot
Hamberg, mot Janzon och mot Elmblad, som nu började sin
verksamhet. Man beskyllde dem för lögn, oärlighet, andligt hög-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0041.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free