- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
74

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gudstjänst. Näst föregående års nattvardsungdom satt på
särskilda bänkar. De okonfirmerade flickorna hade prickiga
mössor, de som förra året konfirmerats hade svarta
biktmössor. Missionärseleverna sutto på sina bänkar främst vid
en sida i koret och gjorde anteckningar.

Se här något ur talet vid detta tillfälle:

“Efter sitt förfärliga syndafall förblef David obotfärdig

vid pass ett år. Oväntadt och sorgligt! Ja, låtom oss djupt

betänka, att något så oväntadt och sorgligt har kunnat in-

träffa i denna världen. Men sedan fick David en ånger,
som i djup svarade mot djupet af hans försyndande och
därpå följande obotfärdighet så lång tid. — Äfven i dag finnes
det bland Guds folk personer, som begått så stora synder
som verkligt äktenskapsbrott, hvilket ingen kunnat tro dem
om. Skola de frälsas, måste de få en ånger, som så drifver
dem till Kristus, som blodshämnaren dref den, hvilken flydde
till fristaden. Och därunder måste de genom hel
sinnesändring varda “nya människor11.

“Ibland kan hos människor visa sig ett okynne, som ej
blott är mycket syndigt, utan äfven mycket dumt. En man
hade planterat unga träd till en allé för att få skugga mot
sommarsolens hetta, och han gladde sig öfver dessa träds
tillväxt. Men så kommo själfsvåldiga ynglingar och bröto
af träden, och voro stolta däröfver som öfver en stor
bragd. Men icke vunno de ära af den tapperheten mot de
oskyldiga träden. Tvärtom! Allt syndigt okynne bringar
skam. Men att helt omvända sig till Gud, det gifver
däremot ovansklig ära.“

“Guds barn skola lefva så, som det anstår Guds barn. Lefva
heligt och rättfärdigt, det anstår dem. Men att sköta sina
jordiska sysslor till heder anstår dem äfven. Och de skola
vara hushållsaktiga utan girighet. De skola spara. Ty,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free