- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 2 /
108

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i stället lära rena motsatsen till dess tydliga ord, blott
därför att man ej fullt kan förstå dessa. “Så handlar man
icke med en ädel människas ord.“

Wikner besvarade äfven dessa mina anmärkningar med
lugn vänlighet och hänsynsfullhet, så olika det öfvermod och
det kalla hån, hvarmed rationalistiskt “upplysta" och själlkloka
vanligen bemöta dem, som tro på bibelns utsagor.

Det skulle bli för långt att referera hela vårt samtal.
Endast hans slutord må här anföras:

“Käre pastor Wadström! Jag tackar er uppriktigt för
denna stund. Ni har gjort er besvär att resa hit till Upsala
för att söka öfvertyga mig om riktigheten af ’den gamla tron’,
den större friden i att åter komma till den, och faran af att förlora
allt, då man släpper det viktigaste af kyrkans allmänna tro.
Jag vill nu öppet säga er, att ni i det stora hela icke
förmått rubba min nuvarande ståndpunkt. Men en och annan
af edra invändningar har varit så pass djupgående, att jag
icke genast kan bortkasta den, utan vill vidare begrunda
den samma. Ty äfven det vill jag öppet vidgå, att jag lika
så litet som någon annan kan anse mig ha funnit ’hela
sanningen’. Det kan mycket väl tänkas, att jag framdeles i ett
eller annat stycke kan återfå min forna öfvertygelse, den
samma som ni nu hyser. Om så skulle ske, lofvar jag att då
underrätta er därom. — Till dess låt oss komma ihåg, att
om vi än icke ha fullt samma lärouppfattning, så tro vi på
och älska samme frälsare. Och i honom äro vi då barn af
samme fader “.

När jag nu steg upp och sade farväl, räckte han mig båda
händerna och tilläde: “Ännu en gång tack! Jag tror, ja

jag vet, att vi åter skola mötas. Lef väl!“

Och jag gick, med än större kärlek än till W. då jag kom.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:35:57 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/32/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free