Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
År förgingo. Men den dagen hos Wikner kunde jag
icke glömma. Oita, ofta rörde sig mina tankar och mina
böner om honom. —• Och med glädje hade jag sett, att
ett par af de mest stötande uttrycken i hans bok blifvit
ändrade i den senare upplagan.
Så kom Wikner till Kristiania som professor. När han
i ett år hade varit där, fick jag ett bref från honom, i
hvilket han bl. a. påminte om vårt samtal. En tid därefter,
ungefär ett halft år löre hans död, kom ännu ett bref. I detta
yttrade han: “Jag vet, herr pastor, att det skall göra er
glädje att få höra, det jag i några punkter återvändt till min
’gamla tro’. . . , Glöm icke bort mig!“ . . .
Nej, det skall aldrig ske; det kan ingen göra, som en
gång haft förmånen af personlig bekantskap med Pontus
Wikner. Hvilken fröjd skall det ej varda att snart — hemma
hos vår Fader och vår Frälsare — få återse så många frälsta,
i den eviga kärleken helgade bröder i Kristus!
Hammarby Museum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
