Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mycket lidande. Detta stegrades i högsta grad, när hon en
dag fick se sin högt älskade styffader, expeditionsekreteraren
Å., med den betydelsefulla slöjan öfver sitt anlete och några
dagar därefter stod vid hans dödsläger. Ett drag af lidande
svårmod låg sedan den dagen alltid i hennes blick. Och
fastän hon var rik på kristlig kärlek, drog hon sig undan
alla större samkväm äfven hos troende kristna.
När jag omtalat detta, meddelade baron Hans Henrik
von Essen en annan underbar händelse, som en norsk (eller
dansk) fröken Falbe, en ädel och gudfruktig äldre dam, hade
berättat efter att själf ha upplefvat den. Den lydde sålunda:*
Fröken F. besökte ofta en familj, där hon var mycket
athållen. Mannen i huset var en utmärkt historiemålare, och
hustrun var särdeles musikalisk. Den gamla fröken hade en
sund och skarp blick för konsten; och huru lomhörd hon
eljest var, verkade musiken dock alltid välgörande på henne.
Hon påstod, att hon själf kunde fylla i, hvad hon icke hörde
men tyckte sig höra. Hon hade också i sin ungdom varit
mycket musikalisk, och när hon såg fingerrörelserna på pianot,
trodde hon sig höra musiken, äfven om någon, för att gäcka
henne, blott efter noterna löst vidrörde tangenterna utan att
slå an dem.
En förmiddag satt hon i soffan i denna familjs
hvardagsrum och var sysselsatt med ett handarbete. Konstnären
hade besök af en gladlynt, mycket kvick och stundom något
ironisk vän samt stod i ett lifligt samtal med honom vid
fönstret. De skämtade ofta under samtalet och ändrade därvid sina
’röster på ett och samma sätt; hvarefter det alltid följde ett
* Man bad efteråt baron Essen ha godheten att uppteckna denna händelse för
”Budbäraren” eller ”Wäktaren”. Detta gjorde han ock. Men då den icke ansågs
fullt lämplig för den förra, blef den lämnad till den senare. Och efter dess
tryckning erhöll jag manuskriptet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
