- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
95

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gammal jungfru öppnade dörren och svarade på hans fråga,
att den som söktes var sjuk och icke kunde tala med någon.

"Men mig måste han tala med; jag må ste se honom“,
svarade målaren och trängde sig in. Han kom in i ett
dunkelt sjukrum, hvarest han fann sin ungdomsvän blek och stilla
liggande på en soffa i sin gamla gråa rock och med de stora
oborstade stöflarna på sig.

Det varma deltagande, hvarmed den oväntade besökaren
frågade efter hans befinnande, syntes på en gång förvåna och
glädja den sjuke.

“Du“, sade han, “du här? Bekymrar du dig om mig? Har
du ännu någon vänskap för mig? Jag gjorde dig dock
skamlig orätt för två år sedan, då jag såg ditt stora mästerliga

konstverk och ej hade ett enda gillande ord, men väl många

klandrande, för hvad jag dock sedermera med varmaste bifall
måste erkänna vara förträffligt. Till och med för blott en
timme sedan gjorde jag dig orätt på ett annat sätt. Jag
drömde då just om dig, och det förekom mig, att du hånade
och gjorde narr af mig och icke medgaf mig äga något värde
alls. Och detta gjorde du i sällskap med en gyckelmakare,
som täflade med dig i att härma alla mina egenheter.................“

“Förlåt, förlåt! Du drömde sannt11, afbröt målaren
honom, i det han plötsligt föll ned vid den sjukes läger.

Det kom nu till en förklaring mellan de två så länge
skilda vännerna, som genom sina ömsesidiga bekännelser kände
sig innerligt återförenade i den gamla ungdomsvänskapen.

Den ovanliga rörelsen var så långt från att verka
skadligt på den sjukes nervöst öfverretade och tungsinta tillstånd, att

den tvärtom framkallade en lycklig vändning i hans sjukdom.
Några veckor därelter var han fullkomligt återställd.

Den gamla frökens underbara "syn11 var dem och är dem
fortfarande en gåta. Men den öfverensstämde så noga med hvad

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free