- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
94

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

aldrig såg honom röra läpparna. Att höra, hvad ni talade
om, var mig naturligtvis omöjligt."

Den lörvånade, ja, häpne målarens blekhet hade i hög
grad tilltagit; han vacklade och höll sig fast i en stol. Kort
därefter grep han sin hatt och ilade ut.

Den person, som den gamla fröken så noga och så
riktigt hade beskrifvit, var en ungdomsvän till honom, till
hvilken han under de två senaste åren hade stått i ett spändt
förhållande och som nu icke alls hade varit närvarande. Men
om honom hade nästan hela samtalet rört sig. De två
verkligt närvarande hade kommit in på ett öfverdrifvet och
skandalöst bedömande af den mannens karaktär och hans
egenhet, och hade {ill vrångbild framställt hvarje förmodad
skuggsida hos honom. De hade anfört en hel del af hvad skvallret
och onda tungor hade att säga om honom, de hade till och med
roat sig med att härma hans egendomliga röst. Ja, de hade
nu i sina osanna och öfverdrifna skildringar tillagt honom
ett föraktligt uppförande, som de icke i någon punkt kunde
med sanning bevisa, och därjämte påbördät honom fullkomlig
brist på hjärta och intelligens.

“Hon är vansinnig, den gamla fröken, och hon har gjort
också mig galen“, mumlade målaren på gatan och stannade.
“Han var ju icke där, vi se ju icke mer hvarandra; och hon
har ju aldrig sett honom förr. Ja, det är just olyckan och
gåtan“, fortfor han. “Lika mycket, hvem som är galen, —■
hon eller jag, eller vi båda, —• orätt har jag gjort honom,
skamlig orätt! Därför måste jag nu råka honom och säga
honom allt.“

Han gick in i en bod och såg efter i en adresskalender.
Efter en half timmes vandring sprang han upp i tredje
våningen af ett gammalt hus, beläget vid en bakgata i en
af-lägsen stadsdel. Där ringde han hårdt på dörrklockan. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free