Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
selgrens sympatiska teckning i Biografiskt Lexikon, dels ock
genom en artikel i Ev. Kyrkovän för 1855, där N. tämligen
hårdhändt tages för hufvudet för sitt uppträdande under sina
sista år mot allt läseri, som icke vördade N. som sin
lärofader. Hvad jag särskildt ville framställa var en berättelse,
som jag hörde af d:r P. Wieselgren vid ett tillfälle, då jag
träffade tillsamman med honom, sommaren 1868. Det var några
mera enskilda drag, som dock för mig hade så stort intresse,
att jag behöll dem i minnet och anser dem förtjäna räddas
ur glömskan. De utgöra i själfva verket en utveckling af
hvad som mera antydningsvis står att läsa i Biogr. Lexikon.
När konung Karl XIV 1826 uppdrog åt justitierådet
Sylvander att vara ordförande i styrelsen för rikets fängelser,
begärde S:r af Wieselgren, som för tillfället vistades i
Stockholm, anvisning på en prästman, den där kunde vara lämplig att
anställas som fångpredikant för det stora antal fångar, som
var förlagdt till Wannäs för att utföra arbetet på den
därstädes påbörjade fästsningsbyggnaden (Karlsborg) — W. tänkte
då på två unga präster från Småland; men innan han bestämde
sig för hvilkendera han skulle föreslå, rådfrågade han sig med
Sellergren, som tillstyrkte förslaget på Nyman, om hvilken
han afgaf det omdömet: "Nyman är ett eldsprutande berg,
när det gäller att straffa synden, men underlåter ej att gjuta
balsam i förkrossade hjärtan. Han ljungar från Sinai, men
lockar och hugsvalar med deltagande känsla från Golgata. I
botten redlig, döljer han icke en gång sina brister; han är
oegennyttig, och har alls icke gått tillbaka, men är af få rätt känd. “
Nyman erhöll nu den ifrågavarande kallelsen och kom till
Stockholm på sommaren 1826, där W., såsom hemmastadd
på platsen, hade att taga hand om honom. Det gällde först
att få hans yttre människa något tillhyfsad, så att han icke
väckte allt för mycket uppseende i sin rustika dräkt. Men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
