- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
100

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

därom ville N., som på Stockholms gator visade sig i en
ytterrock af hvit blångarnsväf, icke höra talas, ty han ville “vara
enkel som Herren Kristus". Han lät dock säga sig, då W,
föreställde honom, att Kristus själf gick klädd såsom annat
folk i både mantel och virkad kjortel, och icke såsom
Johannes döparen i kläder af kamelhår; och N. medgaf, att han
icke var Johannes’ utan Kristi lärjunge. Nu framställde W.
för statssekreteraren Kullberg (den tidens ecklesiastikminister),
huruvida icke N. under tiden, då han vistades i Stockholm,
kunde få någon verksamhet, och huru det skulle göra godt
att han finge predika i stadens kyrkor, där han kunde släppas
på de många “lösa bofvarne". D:r Franzén blef då villig att
låta honom uppträda i Klara. Kullberg trodde knappt att
det skulle gå an. ty i den mån folket strömmade till, skulle
tidningarna börja att föra väsen öfver, att man läte en sådan
där smålandspräst uppträda för Stockholmspubliken. W. åtog
sig då att förmå tidningarna att hålla sig stilla; och om han
lyckades däri, så måtte ju N. få uppträda.

W. besökte nu de flesta af tidningsutgifvarne, bland hvilka.
Johansson i “Argus“ och Lindeberg i "Stockholmsposten" voro
de mest framstående. Till Johansson ställde W. den frågan,
hvad som kunde vara att göra för att motarbeta osedligheten
och själfsvåldet bland den lägre befolkningen i hufvudstaden.
Johansson blef ond och menade, att tidningarna ingenting
kunde uträtta i det hänseendet, utan det var W:s och hans.
likars, de usle prästernas, skuld att det icke stod bättre till.
"Ja men", invände W., "hvad skulle de göra då? Ifall det var
någon, som predikade med kraft och allvar, så att folket
strömmade till för att höra, så kunde man vara säker på, att
tidningarna skulle söka nedgöra en sådan predikant!" Då
svarade J.: "Kommer här en präst och predikar så, att folket

samlas till kyrkan och vill höra honom, så lofvar jag, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free