Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ström märkte detta, for han upp ur sängen och höll för sin
värd en ljungande nykterhetspredikan, under det W. låtsade
sofva. På morgonen begärde N. ett enskildt samtal med W.
och bad då med bevekande stämma: "Kan du förlåta mig?"
"Därom", svarade W., "är mindre fråga, än om att Gud må
förlåta dig, att du lägger hinder i vägen för ett så godt verk
som nykterhetsarbetet och uppträder såsom motståndare, mot
dem, som söka stäfja dryckenskapseländet i vårt land." Då
yttrade N. med mycken högtidlighe.t: “Jag lofvar dig nu, att
jag icke mer skall motarbeta dig i detta ditt sträfvande utan
tvärtom, så godt jag kan och förstår, understödja dig i ditt
arbete; ty jäg har i natt kommit till insikt om, att jag haft
orätt." W. gladdes öfver detta löfte från en man, som vore
i stånd att i hög grad tjäna den goda saken. Afen han var
tillika angelägen om, att det nya intrycket måtte hos detta
ögonblickets barn så befästas, att det icke nästa dag blef
ut-plånadt. Han ville, för att begagna ett kändt uttryck, "när
han fått N. i säcken, också knyta till den." Därför gjorde
han honom det förslaget att följande söndag predika i W:s
ställe i Wieslanda kyrka, där W. lofvat hålla
nykterhetspredikan. N. gaf utan betänkande löfte därom, och W. reste.
När nu på söndagen tiden var inne för sammanringningen
i Wieslanda, syntes ingen Nyman till; men under det W. stod
utanför kyrkogården och väntade, syntes en kärra komma
framåt landsvägen. Där satt en körsven, som körde som
Jehu, och en resande, hvars kappkrage fladdrade för vinden.
Det var N., som antagligen hade haft natthärbärge hos
någon af sina vänner, där hållit morgonbön och så fördjupat
sig i sin text, att han icke gaf äkt på huru tiden led.
Emellertid var han färdig att predika, och en strängare
nykterhetspredikan har näppeligen hållits. W. fann sig därför befogad
att efter gudstjänstens slut säga några ord med det hufvud-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
