- Project Runeberg -  Ur minnet och dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898/1902 / Tredje delen: 3 /
106

(1902-1908) Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

innehåll, att både brännvinsbrännare och supare kunna få
sina synders förlåtelse, när de göra bättring. Ty detta hade
N. i sin nitälskan törbisett att framhålla. Men också blef N.
från den tiden nykterhetsvän och började speja åt annat håll
efter Antikrist.

Från Wemmerlöfstrakten har jag visserligen hört en
annan version om huru N. blef nykterhetsvän. Han skall på
ett husförhör ha bestraffat en fiskare på fiskeläget Wik för
hans fylleri, men fått till svar, att han, fiskaren, kunde väl
hafva lof att taga sig en sup så väl som kyrkoherden, och
att N. kände sig slagen af detta svar. Men både den ena
händelsen och den andra kunna ju ha samverkat.

Om ett vittnesbörd, som N. aflagt om Rosenius, har en
fiskare i Skåne, som ofta kom till Stockholm och där hade
en del bekantskaper bland de troende, för mig berättat. En
gång på S O-talet var Nyman i Stockholm och hörde då vid
ett tillfälle Rosenius. Han skall då, när R. slutat sitt
föredrag, ha uppträdt och yttrat: “Är detta den mannen, som

häcklas — och beljuges -— som smädas — och föraktas —
och får likt en villoande åka på begabbarnes smädekärra
genom landet? Ja, då vill jag bara säga, att han far i godt
sällskap, ty han får göra sällskap med vår Herre Kristus, som
han här har så redligt bekännt." — Nyman var eljespåsina
sista år icke just blid mot Rosenius, som ju också hörde till
’■’’de nye“. Så vidt jag hört, apostroferade han dock icke
Rosenius i sina predikningar, men så mycket mer Fjellstedt,
som han ansåg vara upphofvet till “det nya“. Och på
honom hade han, likasom många andra präster, fått sin blick,
fixerad under spaningen efter Antikrist.

Man försökte dock, beträffande Nymans förhållande till
Fjellstedt, bringa honom på andra tankar och lyckades äfven.
Men då man nu “hade N. i säcken", hann man icke att knyta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:02 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn/33/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free