Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UR MINNET OCH DAGBOKEN,
»Ja», sade min hustru, »en sådan vacker och rörande predikan.
Det förundrar mig verkligen, att icke alla vilja höra vår pastor. Hvad
kan väl vara mera gripande och intrycksfullt, än sådan predikan som
den i dag? Men — å propos, käraste du, glöm icke att byta 0111
ringen, som Maria skall få. Ack, dessa julklappar, de komma mig
ständigt i tankarna. Jag kunde icke låta bli att tänka på dem till
och med i kyrkan; det var mycket illa.»
»Vet du», svarade jag, »det förekommer mig ofta, som 0111 hela
vårt lif vore endast en dröm, icke verklighet. Vi gå i kyrkan, och
det som vi där höra måste antingen vara sanning eller lögn. Om det
är sanning, huru viktigt då alt vi på allvar taga det till hjärtat! Till
exempel dessa Adventspredikningar! Om vi verkligen vänta Herrens
ankomst, så borde vi dock känna och lefva helt annorlunda än vi
göra! Tror du verkligen det, som du hörde i kyrkan i dag, eller var
det endast ett gripande ’vackert tal’ utan sanning i sitt innehåll?»
»Jag tror det verkligen», sade min hustru allvarsamt; »ja, jag
tror det visst. Men jag känner mig så världslig och förströdd; jag
har så mycket annat att tänka på» — och hon suckade djupt.
Det samma gjorde jag, ty jag kände 111ig också ganska världslig.
Efter en stunds tystnad sade jag: »Antag, att Herren Kristus
verkligen skulle komma till denna, julhelg, och att det allmänt kungjordes
att han skulle komma i morgon /»
»Jag tror», sade min hustru, »att det då skulle bli mycken oro
bland våra store män, våra lagstiftare och stadsfullmäktige, och mycken
rådplägning 0111 huru man skulle värdigt mottaga Herren Kristus.»
»Kanske», svarade jag, »skulle han förkasta de rikas och
mäktigas hyllning; kanske skulle våra stora, grannt eklärerade kyrkor
förgäfves öppna sina portar för honöm.»
»Ack», sade min hustru allvarligt, »0111 jag trodde, att våra
penningar skulle skilja oss från honom, så ville jag gärna lämna allt, allt,
blott jag måtte fa se honom med frid ooh höra honom till.»
Hon talade af hjärtats djup, och för ett ögonblick strålade hennes
anlete af hänförelse.
»Du skall få se honom», sade jag, »och de penningar, som vi
på ett ord af honom villigt och gärna lämna, de skola icke skilja oss
från honom. Men det är icke blott penningarna, som utgöra vår fara.
Att slippa världens smälek, att behålla vår ’sociala ställning’, våra
partivänners och våra världsinnade barns bifall — detta och mycket dylikt,
fruktar jag, äro några af våra största faror.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
