Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88
UR MINNET OCH DAGBOKEN.
skrifbordet, tycktes hvarken vara förfinad eller förädlad genom
inflytandet af alla de konstskatter, som omgåfvo honom. Han var
synbarligen missnöjd och orolig. Han torkade svetten från pannan och
sade: »Jag vet ej huru du känner det, Annie; men mig gläder icke
denna nyhet. Den gör slut på alla mina affärer, på allt det som jag
förstår och intresserar mig för».
»Ack, John», utropade den unga kvinnan och försökte att resa
sig upp, »huru kan du säga så? Ar icke Han dyrbarare än alla
skatter?» Och då hon talade, såg jag öfver hennes hufvud ett darrande
sken, likt det som lyste omkring ängelns panna.
»Det må så vara, men jag är ändå alls icke glad. Jag må så
gärna säga det rent ut: jag längtar icke efter detta möte! Jag önskar,
att han ville uppskjuta sin ankomst ännu en tid. Jag har just nu för
händer några ypperliga och vinstgifvande affärer, som skulle inbringa
mig otroligt. Om jag blott finge först afsluta dessa, så kunde han ju
sedan komma. — Hvad kan han väl fordra af mig? Jag skulle vilja
betala, jag vet ej hvad — jag skulle gifva många tusental kronor till
barnhem, missionsanstalter eller hvad han ville, blott han läte mig vara
i ro ännu en tid. Ja, jag skulle om några år kunna gifva honom en
million, och det gjorde jag gärna för att slippa morgondagen!»
»Men är icke han vår bäste vän?»
»Bäste vän?» svarade mannen till hälften förvånad, till hälften
förargad. »Annie, jag förstår icke hvarför du ständigt talar om hans
kärlek, om vår synd, om. frälsning, frid, världsförsakelse och sådant
där. Du vet mycket väl, att jag icke tycker om att tala i dessa
ämnen. Man har ingen nytta däraf; jag förstår dem icke, och folk stöter
sig därpå. Jag önskade, att man sluppe tänka på sådant!»
lion såg på honom med en blick full af medlidande. »Kan jag
icke komma dig på andra tankar i dessa stycken?» frågade lion.
»Nej, det kan du icke. Se här», tilläde han, i det han pekade
på en hög med papper, »här har jag obligationer till ett värde af flera
hundra tusen! I afton äro de mina, i morgon äro de värdelösa, och
hvad har jag då? Tycker du väl, att jag då kan vara glad? Jag
skulle vilja gifva hälften, ja, jag skulle nära på vilja gifva alltsammans,
om han blott icke komme på trettio år ännu». — Iian gick förstämd
fram och åter i rummet.
lion räckte honom med en bedjande blick sin hand, han stötte
den häftigt tillbaka.
»Ser du här», sade ängeln högtidligt till mig, »mellan honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
