Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
190
UR MINNET OCH DAGBOKEN.
kommer han i morgon! Låtom oss då sjunga, lacka och lofva hans
dyra, heliga namn!» — Och den högättade mannens fru satte sig till
orgeln, och hela den lyckliga familjen sjöng tillsammans:
»När han kommer, när han kommer
Att samla de sina . . .»
Plötsligt, såsom genom ett trollslag, förändrades åter scenen. Vi
stodo i ett ensligt litet rum; där satt en kvinna med ansiktet doldt i
sina händer. Ensam, öfvergifven, förtalad, hade hon blifvit bitter i sitt
sinne. Onda, giftiga tungor hade förstört hennes namn och rykte;
och tanklösa, hjärtlösa människor trodde helt lättsinnigt det onda, som
sades om henne, utan att underrätta sig om det verkligen var sannt.
Den ena upprepade förtalet efter den andra. Och på det sättet voro
där många, som »fröjdades öfver orättfärdighet», men få, som kände
deltagande eller medlidande. Och dessa få voro oansedda och fattiga;
belackarne däremot voro rika och hälsades såsom förståndiga, ansedda
kristna. Den arma kvinnan trodde sig ensam och öfvergifven, och
hon suckade: »Hjälp mig, min frälsare, hjälp mig! Du känner ju allt!
Du vet, att jag är en arm, fattig synderska; men du vet att jag älskar
dig och att jag är oskyldig till det, som de anklaga mig för!»
I det samma rörde ängeln vid hennes hand. »Min syster», sade
han, »var vid godt mod: Herren Kristus kommer i morgon /» Den
arma kvinnan sprang upp och slog sina händer samman; hennes ögon
strålade, hennes hela varelse tycktes som förklarad, då hon såg upp
åt himmelen och med hänförelse utropade: »Ja, kom Herre Jesus! Du
känner mig och ser mig! Kom, o Herre! På dig har jag tröstat; låt
mig icke komma på skam; dig förbidar jag!» —
Ater stod jag i ett lysande gemak, uppfyldt af denna världens
härligheter. Fyra eleganta damer stodo tankfullt samtalande med
hvarandra. De själfva och deras rum voro prydda med guld, silfver,
juveler, silke, sammet och hvarjehanda granna ting; men de sågo dock
så bestörta och bedröfvade ut.
»Detta tyckes mig verkligen förskräckligt», sade den ena, »och
det plågar mig att veta så litet därom — jag känner ju honom nästan
alls intet. Hvarför skall han komma just nu?»
»Ja», sade en annan, »och så blir det med ens slut på allting,
som vi nu lefva för! Hvad gagn skola vi väl i morgon hafva af allt
detta fina, vackra, konstnärliga, som varit vår njutning? Hvad far
man väl i stället?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
