Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»HAX KOMMER I MORGON.
191
Där satt en fattig sömmerska i ett hörn af rummet, och lion
svarade: »Det står ju lofvadt åt dem, som tro och älska Jesus: Vi
skola få vara hos Herren alltid h
»Men jag tillstår, att jag icke begriper hvad som menas därmed»,
sade den som först talade; »jag känner det såsom någonting
förskräckligt, att han skall komma så hastigt.»
»Ja väl», sade den andra, »det kommer så plötsligt och
oväntadt; man tänkte ju aldrig på något sådant. Tänk, huru förskräckligt
att i ett nu utbyta detta lif mot ett annat!»
»Men är icke det nog att få’vara hos Herren alltid?» sade den
fattiga sömmerskan. »O, hvad jag längtat efter denna dag!»
»Se, där åter några, mellan hvilka det stora svalget är befäst»,
sade ängeln till mig. —
Åter förde han mig till ett annat rum. Där satt en medelålders
man med ädelt, tänkande utseende, lutad mot sitt skrifbord, på hvilket
några fullskrifna pappersark lågo strödda.
»Han är Herren, och han handlar såsom honom täckes», sade
mannen; »men hvarför kommer han just nu? O, att han hade velat
dröja blott ett årtionde, eller åtminstone några år till! Då hade jag
hunnit få denna afhandling spridd och känd. Den skulle ha väckt
uppseende i vida kretsar, både inom och utom mitt fosterland; den
skulle ha blifvit af största betydelse och gjort min kyrka verkligt gagn,
så att hennes fiender måst ödmjuka sig, icke kunnande motstå kraften
i mina bevis. Äfven jag själf skulle ha vunnit erkännande af både
vänner och motståndare, och hvem vet hvart jag kunnat stiga? Dock
nej — sådana tankar äro fåfängliga. Men huru gärna hade jag icke
velat skåda min kyrkas triumf öfver alla sina vedersakare. Dock —
man måste böja sig för det oundvikliga; i morgon kommer han, och
för mig är månaders ihärdigt arbete nu förspildt!» . . .
Men i nästa ögonblick stodo vi hastigt vid ingången till en
kyrka. Många präster och lekmän af olika riktningar och
kyrkosamfund voro där församlade; men allas deras ögon strålade af kärlek,
tro och hopp; alla stodo hand i hand, i broderlig endräkt.
-iNu betyda de så föga, våra skiljaktigheterj>, sade de, »våra
olika åsikter om kyrkliga ting. lian kommer som skall afgöra allt!
Nu är det slut med alla våra meningsstrider; nu skall fidlkomlig
kärlek slita alla tvister, och fullkomlig sanning lösa alla frågor, som skilj t
oss åt. Vi ha hittills alla förstått blott »endels»; men alla, som i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
