Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MIN FÖRSTA STOCKHOLMSFÄRD. 293
många år lärde jag att bättre uppskatta de gamla tyska
fruarna, och skall nu alltid med tacksamhet minnas dem,
i synnerhet den ena som städse så hjärtligt talade med
mig om »den kere frelseren».
Det andra minnet från detta mitt allra första besök
i Stockholm var ett äfventyr af ganska obehaglig art.
Min mor och fru Bergsten, hustru till den kände
brukspatronen och riksdagsmannen B., skulle en dag hälsa på
hos rektor Ramströms i Lyceum vid Oxtorgsgränden
nära Hötorget; och jag fick till min stora glädje följa
med. Den smala trottoaren —• om man så kunde kalla
den sluttande »kant» tätt invid husraden, som den tiden
ersatte våra nuvarande gångbanor — gaf endast rum
för två personer i bredd, hvarför jag gick efter de två
fruarna. Vi gingo uppför Regeringsgatan. I hörnet af
denna gata och den till Oxtorget förande gränden var
på den tiden en svärdfäjarebod, i hvars fönster stodo en
mängd vapen, sablar och svärd och — hvad jag
då-aldrig förr hade sett, endast hört omtalas •—• en hjälm
och ett harnesk. Vapen af alla slag ha allt ifrån min
spädaste barndom varit bland de föremål, jag omfattat
med största intresse. Därför stannade jag här, bländad,
beundrande, nästan förtrollad, och glömde hela den
omgifvande världen.
När jag åter kom till besinning, hade min mor och
fru B. längesedan vikit om hörnet samt genom den
krokiga gränden kommit ända upp på Oxtorget. Det
var därför mig omöjligt att se dem, huru mycket jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
