Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
323
Det är fröjdande att se, huru tacksamt evangelium mottages af
de andligen fattiga och »elända», då man dagligen med smärta måste
finna, huru det af de flesta förbises och föraktas.
Ett prof på detta förakt för evangelium rönte V. Johnsson i dag,
då han på f. m. yttrade några ord till en arbetskarl, som strax före
gudstjänstens början lagade sig till att hugga ved för majorskan G:s
räkning. J:n sade: »Tror han ej, min vän, att det vore mera
välsignelse med att nu på söndagen gå att höra Guds ord, än att under
gudstjänsten hålla på med arbete?» Karlen svarade: »För min huggning
förtjänar jag i dag minst en riksdaler och tolf skilling; men hvad får
jag för det jag hör Guds ord eller tittar på en präst? Inte ett
rundstycke! Gå herrn i kyrkan, om lian har lust, och låt mig sköta mig
själf; det angår hvarken herrn eller någon annan hvad jag gör, när jag
ärligt förtjänar mitt bröd . . .>
I aftonbetraktelsen för i dag står: »Somliga äro kallade att
förhärliga Gud genom verkande, andra genom lidande; bådadera är
nad.t> Hvilketdera skall blifva min kallelse. Ske, o Fader; din goda,
heliga och nådefulla vilja!
Jan. 2. Häftigt yrväder, präktigt »före». — Förmiddagen ute på
»nyårsvisiter», en innehållslös, gammal vana, hvars uraktlåtande dock
ännu skulle gifva många gamla, vördnadsvärda människor anstöt och
tagas såsom en verklig ohöflighet.
E. m. hos A—z, där många vänner voro bjudna. Rudin höll
bibelförklaring öfver Ebreerbrefvets I3:de kapitel. lian framhöll den
broderliga kärlekens vikt och välsignelse, särskildt det oförtröttade
deltagandet för »dem, som bedröfvelse lida»; vidare något om girighetens
fara, och tryggheten af att i allt få lita på Gud, som icke skall
öfvergifva eller förgäta oss. Så en förmaning att icke för »ny och
främmande lärdom» förgäta hvad vi hört af våra gamle lärare, som sagt
oss Guds ord. »Du minnes väl, hvad som en gång gaf dig lifvet; vik
aldrig därifrån.» Så en dyrbar erinran om oföränderligheten i Jesu
kärlek och hans verk för oss. Vi skola då icke blygas för honom
och hans evangelium, utan räkna för vår ära att få bekänna det, om
än hela världen ställde sig däremot o. s. v. — Sedan sjöngos flera af
våra skönaste sånger.
En god och fridfull afton, som icke ens stördes, då J:n på
hemvägen återupptog vårt samtal på nyårsaftonen om Rosenius, Ahnfelt,’ E.
Andersson m. fl. icke prästvigde predikanter. Han påstod, att icke en
enda af dem »äger rätt att utlägga Guds ord». Rosenius och Ahnfelt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
