Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
324
hade han icke hört; hvad angick Erik Andersson från Ockelbo, som
han ett par gånger hört, så ville han icke förneka, att denne verkligen
tycktes vara en af Guds Ande upplyst man, med rika både naturens
och nådens gåfvor, samt att han förkunnade evangelium oförfalskadt och
»rätt delade sanningens ord»; men — han hade ändå icke rättighet att
predika, utan borde, om han kände sig kallad därtill, först »studera
till präst» och sedan låta prästviga sig. Huru detta skulle kunna ske,
blef dock osagdt. (Erik A—n, en redbar, from bonde, är nära jo
år gammall) Jag igenkände mamsell Håkanssons argument, de samma
som lion själf för några dagar sedan använde i ett samtal med mig •).
Jan. j>. På eftermiddagen besök hos M., dit äfven löjtnant B.
kom. Denne berättade, huru han nyårsafionen, under färd till en
granne, hade i skogen blifvit öfverfallen af fyra druckna karlar, som
fasthållit hans häst, vräkt omkull slädan och hotat att slå ihjäl honom
med sina påkar. Han hade sökt reda sig mot dem så länge han
förmådde, men skulle säkerligen blifvit öfvermannad, om ej »just i grefvens
tid», när han redan en stund hade förgäfves ropat på hjälp, en annan
resande tillkommit, vid hvilkens ankomst bofvarne flydde in åt skogen.
Löjtnant B. hade ännu ett stort, förbundet sår i pannan såsom märke
efter sin strid, men var glad att hafva kommit ifrån »för så pass godt
pris». — Hans berättelse grep oss, och vi gjorde några jämförelser
med andra, som i andlig måtto äro ute på färd i »öken och villande
skog» samt därunder blifva anfallna; äfven de skulle snart bli
öfvervunna, om ej »hjälparen» komme. Men Han kommer för visso alltid
»just i rätta stunden», om det ock mången gång synes oss vara
»alldeles för sent». Och när vi väl kommit fram till vårt hem, skola
äfven vi prisa och lofva, att vi kommit så pass lindrigt undan på vår
farliga färd. Vi ville så gärna få färdas i lugn och frid vår bana
*) Mamsell Hanna Håkansson var ett äldre, gudfruktigt
fruntimmer, som hyrde ut rum åt studenter och med verkligt moderlig omsorg
vårdade sig om de icke få sådana, som plägade samlas hos henne.
Likasom fru M. Carlsson var »de e\angeliskes» värdinna och andliga
moder, så var mamsell H. detta för »de schartuanske». Men skillnaden
dem emellan var, att då fru C. var en >fridstifterska», som sökte
sa/u-manföi a alla dem, som >i sanning älskade Herren Kristus», så sökte
däremot m:lle 11. att hos alla, pa hvilka hon ägde inflytande, väcka
misstroende mot Rosenius och »den evangeliska riktningen». M:lle Ii.
som hos många efterlämnar ett aktadt och älskadt minne, flyttade efter
några år till västra kusten (om jag minnes rätt, till Onsala), där hon
en lid därefter afled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
