Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326
i fullbordan, som Paulus i Rom. io; 17 säger: »Tron är af (evangelii)
predikan.» Vill och behöfver en syndare hafva sina synders förlåtelse
i Kristus allena och erkänner sig intet annat värd än Guds dorn,
så för han ock tro Guds nåd, vore han än den störste af jordens alla
syndare. Och samma nåd skall då5 när han tror, helga honom och
hela honom från ali orättfärdighet. »Så står alltsammans i Guds nåd,
att salige vi blifva.» O, du saliga, härliga Guds evangelium! »Herre,
när jag dig hafver, frågar jag efter himmel och jord intet!»
Äfven M. Falkenberg hade yttrat många goda ord öfver samma ämne.
Denne af oss alla mycket afhållne, i ädlaste mening »enfaldige» broder
lämnar oss snart. Han blir mycket saknad.
Jan. 5. Besök af mina bröder A—d och J—n. I dag ingen
dispyt, blott samtal om »det enda nödvändiga», där vi hafva samma
behof och samme Frälsare. — Hjälp oss, Herre, att aldrig mer
egensinnigt disputera, utan i broderlig kärlek komma öfverens i det
gemensamma. Upplys oss allt mer i din sanna kunskap, så måste ju de
oväsentliga skiljaktigheterna jämnas af din ande!
På e. m. besök af H—g, som nyss varit i Stockholm. Han
berättade, att man där på flera ställen hade såsom något »besynnerligt»
omtalat, att jag förliden höst skulle ha skrifvit ett bref till —
kronprinsen (sedermera konung Karl XV), och han frågade mig, om detta
vore sant. »Ja, det äger allt sin riktighet.» »Men huru kunde du
våga delta?» — »Jo, när jag skulle taga kansliexamen och redan hade
inlämnat min ansökan därom, fick jag först då veta, att examen ej kunde
beviljas, innan en nödvändig åldersdispens från kanslärn erhållits. Då
var det alldeles för sent att på vanlig väg genom kanslärssekreteraren
begära dispens; svar från honom kunde ej anlända förr än efter
examensdagen.
Då, i mitt bekymmer, skref jag direkt till kronprinsen, omtalade
huru saken förhöll sig och bad honom af furstlig godhet låta, utan
omvägarna af »remiss till konsistorium», direkt sända den nödvändiga
dispensen. När jag inlämnade mitt stora bref med påskrift: »Till
II. K. H. Kronprinsen, Stockholm», så sade postmästaren till mig:
»Detta bref kan ej mottagas; ty man skrifver ej så där direkt till
kronprinsen, utan till någon i hans uppvaktning.» »Ja, det är möjligt i
vanliga fall»*, blef mitt svar; »men jag känner ingen i hans hof, och
måste dock få detta bref till honom. Det gäller mycket. Var därför
god och låt det afgå.» — Så skedde, och jag hade ej missräknat mig
å kronprinsens ädla sinne. Fyra dagar därefter, just dagen innan den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
