Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
327
sista möjliga, kom den begärda dispensen, och jag tackade varmt min
högsinte furste för hans godhet. Kanske ihågkom han den lilla,
obetydliga tjänst, jag fick göra honom, då vi sammanträffade år 1852.
(Därom vidare under »studentminnen».)
Därefter ett samtal med mina disciplar (Edvin och Viktor MarinJ
om vikten af att kunna säga nejnär så behöfves. Somliga kunna
den konsten blott allt för väl; de äro själfviska, buttra och ovänliga
samt finna nästan ett nöje i att alltid >sätta sig på tvären». Sådana
vinna föga kärlek, men låta icke heller så lätt förleda sig som andra,
hvilka med ett vänligt sinne och ett sätt som skänker dem många vänner,
dock sakna kraften att motstå dessa vänner, när de begära hvad orätt
är. Den som aldrig kan säga nej — till hvem det vara må, när dennes
fordran strider mot Guds bud, — den skall ej vinna segrens krona.
Senare följdes vi åt till Gustavianum, där prosten (sedermera
biskopen) Björk höll bibelförklaring. Många goda förmaningar att vaka
och redligen kämpa mot synden, samt uppmuntringar att »bida efter
Herren». Gif oss, o Herre, din kraft till seger! Emedan du själf »lidit
hafver och varit frestad, kan du hjälpa dem som frestas.»
Jan. 7. På f. m. gingo ett par studenter omkring till
kamraterna och samlade penningar åt Frans Blomqvist, som ej har någon ved
att värma sin kammare och därför på två dagar ej kunnat vara hemma
för kölds skull, utan lånat husrum än här, än där. På några timmar
erhöllos 25 riksdaler, hvaraf tio användes till ved; de femton lades i
ett kuvert på hans bord. När han nu kommer hem samt finner
både ved och pengar, utan att kunna ana hvarifrån de kommit, då
måste han ju se att Gud hjälper, och att »när nöden är som störst, är
hjälpen närmast.»
Jan. 10. »Stor bjudning» hos Fr. Sparrman. Där voro Torén,
adjunkten Roos, Romansson’s, lagmanskan Lindeqvist, löjtnant
Caspars-son, fröken Strålenhielm, m:lle Hedenlund, borgmästarinnan Norlin
med dotter, bokhandlaren Borell, fabrikör Widman, Feltström, Alfr.
Steinmetz, Wiström, Tellæus, Rudin, Tornérhjelm, m. fi.*)
Vi läste först »Guds barns helgade vandel» af G. Janzon; »kort,
men godt>. Sedan läste Roos en predikan af H. Schartau, också
*) Jag har låtit denna, eljest betydelselösa, uppgift på hvilka som
då voro närvarande kvarstå, för att hos en eller annan af de ännu
möjligen efterlefvande väcka minnet af en dyrbar afton — en
^vighets-stund» i bästa betydelse. Sådana stunder har Gud sedan kanske ofta
gifvit oss; måtte vi ock »taga vara» på dem!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
