Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
328
mycket god, men betydligt längre. Därefter vidtog ett i sanning
upp-byggligt samtal om det lästa. Huru olika sådana efiersamtal kunna
vara! Stundom kunna de högmodiga, »starka» och »skarptungade»
förstöra hvarje godt intryck, genom småaktig kritik af del nyss lästa,
eller också kan samtalet öfvergå till hvardagligt »småprat» om heliga
ting. Men ofta kan eftersamtalet blifva till ännu större uppbyggelse
och stadfästande af det redan hörda, så att dettas lärdomar för hela
lifvet inskärpas i ens hjärta, minne och öfvertygelse. Så skedde denna
gång. »Guds ande var å färde» i rikt mått, och jag är viss att, om
jag än lefde i 5° till, skall jag aldrig glömma denna stund. Sär-
skildt fäste sig i mitt hjärta ett yitrande af Rudin: »Det är blott en,
som gått sitt lidande till mötes med oförbundna ögon, nämligen
Jesus. När Herren Kristus gick till Getsemane och till korset, visste han
»hvad honom öfvergå skulle». Men för oss är äfven den allra
närmaste framtiden fördold; vi veta icke med visshet, hvad som skall ske
oss om några timmar. Vi gå vår väg framåt »med förbundna ögon»,
endast ledda af Guds hand. Stundom försöka vi att kunna likasom
lyfta på bindeln, men det går icke. Och hvilken nåd, att vi icke
kunna detta. Ty då skulle vissheten om stundande stora jordiska sorger
eller fröjder göra oss odugliga för vårt hvardagliga arbete. Men Herren
vet allt och har lofvat: ’Såsom din dag blir, skall du ock få nåd att
bära den’. — Och målet, det stora saliga målet, står i Guds ord
så klart lofvadt åt Guds vänner, att den vissheten kan uppehålla dem
i äfven den hårdaste nöd.
Ja?i. JJ. »Tjugondag Knut! Dansa julen ut!» Så hette det
fordom, då man i julen egentligen mest såg det glädjeämnet, som
hette: kalaser, baler, nöjen! — Men numera vilja vi ingalunda »hafva
julen ut»; nej, tvärtom må vi, såsom vi det fa, »hafva jul hela
året om»! Det behöfva vi och, såsom sagdt, det fi vi.
På aftonen voro vi bjudna på »afskedsbjudning» hos majorskan
Gripenwaldt . . . Under supén inkommo tre utklädda gossar som, för
att få några slantar, sjöngo en slagdänga om Jesus — under tanklöst
skrål och under en del gästers ännu tanklösare skratt. Det skar oss i
hjärtat att höra återlösta människor skratta åt en sång om deras ende
frälsare! — Efter sången föreslogo några, att man skulle »dansa julen
ut». Men den glada, vänliga värdinnan, som eljes visst icke skulle sagt
nej till ett sådant förslag, gjorde nu afseende på känslorna och åsikterna
hos en del af sina gäster samt vände samtalet på annat ämne. •)
*) I en af sina senare sångsamlingar sjunger skalden C. D. af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
