Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
33°
På e. m. fick bref från Henschen, sora skildrade något af lifvet
vid riksdagen i Stockholm. Han berättade om grosshandlaren Schwans
i champagne-frukostar», middagar och supéer, om kompromiss- (det är
f. n. på svenska: det ömsesidiga mut-) systemet, om riksdagsbrödernas
bravorop, m. m. Må Herren af nåd bevara honom, att icke allt detta
beröm och »världens vänskap» blir hans andliga människas undergång
och drager öfver honom »Guds ovänskap»! (Jak. 4: 4.)
Jan. 16. En tvist med min gamle vän och broder L. Dovertie
angående »skadan af bibelförklaringars hållande». lians och mina
åsikter, som förr voro ganska öfverensstämmande, äro numera så skilda
som öster från väster. Han påstod, att bibelförklaringar vore en »nyhet»
som ingen af den gamla goda tidens präster skulle gillat; de hade
redan varit kyrkan till stor skada, och i framtiden skulle de förvisso
vålla kyrkans undergång. lian slutade med dessa ord: »Jag instämmer
fullkomligt i den duktige och kloke biskop Brasks ord: ’Bättre, att
Paulus varit bränder, än af hvar man känder’. Du skall få se, att den
dag kommer, då våra lutherska biskopar skola förstå dessa den gamle
katolikens ord och önska sig tillbaka till den katolska tidens
förhållanden.» — Jag fann detta hans yttrande absurdt, men tvingades dock
att inom mig sucka: Gud gifve, att vi aldrig måtte få upplefva den tid,
då hans ord skulle besannas!
Vidare påstod han, att under senaste koleratid i Stockholm hade
ingen enda af de »helige» prästerna därstädes besökt de kolerasjuka och
döende, utan »försiktigt hållit sig undan från sådana, tilldess farsoten
gått öfver». Jag svarade, att detta påstående bestämdt var en osanning,
och att han i det stycket blifvit vilseledd af några läsarefiender. Ty
det är helt enkelt omöjligt, att Kristi kärlek skulle tillåtit både Janzon,
Elmblad, Fjellstedt och Rosenius att på detta sätt »skona sig själfva»
och försumma Kristi hjord. — I samma vefva klandrades baptisten
Forssell, emedan han, en lekman, »opåkallad trängde sig på de sjuka
och döende, hvilkas lugn han endast störde med tal om evigheten, om
Gud och Kristus.» Ja, sådan är världens rättvisa mot Jesu vänner!
Wirsén sålunda: . . . »Vid tjugond’ dag Knut — blef julen dansad
högtidligen ut . . . Då dansa cck änglarne med i dansen — och fläta
i döende julhälgsglansen — åt hvarje bain, som ej fått den re’n — en
kedja, hvit som en liljas sken ... de fläta där in det heliga barn» . . .
När den sången en dag upplästes för den gamle vördnadsvärde
generaldirektör Magnus IIuss, yttrade den fromme åldringen: »Men
huru kan dansen en så kraftig verkan åstadkomma?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
