Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332
begåfvad i alla stycken. Han är musikalisk, spelar både fiol och piano,
sjunger och komponerar. Han har intresse för alla slag af verklig,
äkta konst. Blott teatern i dess nuvarande förnedrade och
förnedrande gestalt ogillar och afskyr han, samt anser den vara »ett af
djäfvulens farligaste gillen att fånga, tjusa och fördärfva de arma
världsbarnen *).
När Rudin vid 17 års ålder afgick till Uppsala akademi, medförde
han nio laudatur = 27 betyg, (det högsta antal som den tiden kunde
gifvas.) Så höga betyg har här ännu aldrig, allt ifrån universitetets
stiftande, i Uppsala gifvits åt någon student. Därför nedsatte den
knarrige Z. det laudatur, som Rudin hade äfven i hans ämne, till ett cum
lande. Ty, sade han, idet vore ju en skandal, om en ’pojke’ skulle i
studentexamen taga högre betyg, än någon föregående professor under
alla århundraden erhållit. R. fick således endast 26 betyg, men —
vackert sål — (Det har blifvit sagdt, att under senare år en och annan
skulle ha erhållit 27 betyg. Om så är händelsen, bevisar det blott,
att vår tids lärare äro mera humana än herr Z.)
Redan som 17-årig gymnasist höll Rudin sin första predikan i
Törnvalla kyrka, julottan 1850. Vid nedstigandet från predikstolen
mottogs han af prosten med öppna armar.
Jan. 28. Stiftades Ev. Alliansens filialafdelning i Uppsala. Till
dess interimsstyrelse utsagos pastor G. Sparrman, (ordförande) O. Borell,
T. Feltström, V. Rudin, A. Steinmetz, G. Wiström och jag
(sekreterare). — »Hvad månde varda af detta barnet?®
Bref från baron Raab, som ofta besökt mig under sin långa
»väntetid» efter ljus och frid i Herren. Nu var han glad; »morgonrodnaden
har uppgått i hans hjärta». (2 Petr. 1: 19.)
Jan. 31. På aftonen hos A—z, där Rudin talade öfver Joh. 3:
— Mycken sångl Glädjande bref från H. J. Lundborg.
På hemvägen blefvo vi vittnen till ett upprörande skådespel. I
hörnet af Slottsbacken och Öfre Slottsgatan låg en drucken student —
den eljes så hygglige R—g, sin moders ende son och stolthet — nu blodig
*) Den skulle kunna vara, sade han, ett uppfostringsmedel till
fosterlandskärlek och andra medborgerliga dygder för dem, som icke
vilja lyssna till den himmelska sanningens ord. Men sådan den under
tidernas lopp har blifvit och nu är, utgör den, såsom sagdt, blott ett
starkt medel att förföra unga och gamla, särskildt till högmod och
otukt, hvarjämte hos dess allra flesta vänner sinnet för heliga ting,
ordet, sabbats- och naltvardsfirandet m. m., allt mer förslöas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
