- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1897 : I /
336

(1897) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

336

Rosenius yttrade, halft skämtsamt, halft allvarligt: »Jag är rädd, att

friherrinnans statliga toilett kommer att i afton distrahera mina gummor
på salen. Först tro de att det är själfva drottningen, som gjort oss äran

af ett besök, och de få svårt att taga sina ögon från den för dem så

ovanliga uppenbarelsen; men sedan, fruktar jag, när de få veta att det
blott är ’en vanlig dödlig’, komma deras tungor att ganska skarpeligen
döma en sådan uppenbarelse af ’världens fåfänglighet’, hvars like de
väl aldrig skådat.» — Friherrinnan skrattade först hjärtligt, men svarade
tämligen skarpt: »Jag bryr mig ej om, hvad några madamer där uppe
på magister Rosenii säl behaga säga om mig>.

Fehr. 20. På morgonen ute och »kurade» för den store häfda-

forskaren Strinnholm. Han var en liten mager, knagglig gubbe,
hvilkens storhet man icke skulle kunnat ana, om man ej vetat af den. —
Somliga berömda män och kvinnor ha något, som genast imponerar på
en hvar som ser dem; äfven den, för hvilken de äro alldeles obekanta,
måste strax säga sig, att han har »en storhet» och ej en
hvardagsmänniska framför sig. Men andra däremot äro så oansenliga, se så
hvardagliga ut, att de fullkomligt förbises, till dess någon människa
eller någon händelse tager bort deras »inkognito» och låter oss skådä
deras storhet (vare sig hjärtats, sniliets eller modets), likasom den dolda
diamanten blixtrar fram, när slagget som dolde den blifvit bortvaskadt.

Aftonen hos Rosenius’ tillsammans med flertalet af deras
umgängesvänner, som ock utgöra kärnan af hans «församling». Där voro:
Myntmästaren Seb. Tham, som jag skulle vilja kalla »en kristen
gentleman, från hufvud till fötter» eller »en rätt israelit i hvilken intet svek
är», samt hans älskliga fru; byggmästaren Hellström, också »en
hedersman» i ordets fulla mening, samt hans lilla lifliga fru, som brinner af
nit för Guds rike; lektor Elmblad, fruarna Sundberg, Dahlstrand,
Åkerberg och Wallenstiåle, den senare åtföljd af en gift och tre ogifta
döttrar, verkliga skönheter; doktor A. F. Melander, skräddarmästarne
Blomqvist, Bodin, Lindqvist och Lundmark, fabrikören Bergman,
smedsmästaren Stålhammar, handlandena A. M. Holmgren och E. Åkerberg,
byggmästaren Kylén, fru Kempe, herr Krafft, rådman Alexanderson
med fru, klockaren Malmqvist med fru, samt mamsellerna Henriques,
Nelander m. fi.

Som vanligt förflöt aftonen under samtal, läsning, sång och bön;
där var, hvad kristna människors samkväm alltid borde vara, en
»förskola» till den sabbatsfirande församlingen där ofvan. 1 Kor. 14: 26.

Rådman A., som är humoristiskt anlagd, sade till mig, halft på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:12 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn1/0398.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free