Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 UR MINNET OCH DAGBOKEN.
Efter de rediga timmarna började hon åter yra,
såsom hon ofta gjort allt sedan i söndags, då sjukdomen
på en gång, tvärt emot hvad alla väntat, tog ett
våldsamt språng framåt. Men äfven under yrseln rörde sig
hennes tankar och ord nästan uteslutande blott omkring
andliga och himmelska ting.
En af de föreställningar, till hvilka hon ofta
återkom, var så skön och, ehuru endast i en annan
betydelse, äfven sä sann, att jag måste anföra dem. »Vet
du, Bernhard», sade hon, i korta afbrutna meningar
men med glädjestrålande ögon: »nu skolen I, du och
barnen, aldrig mer lida någon brist. Ty jag har blifvit sä
rik; och du vet ju, att hvad jag har, det hafven också I.
Jag har fått en dyrbar, äkta pärla, som är värd öfver
en million; ja, det är riktigt visst, ty Herren har själf
sagt mig det. Vet du, att det var én stygg, svartklädd
karl — han såg så hemsk ut — som ville, att jag skulle
sälja pärlan för hundra kronor; men jag lät inte narra
mig. Så bjöd han mig tusen kronor, men jag sade nej.
Då blef han ifrig, oeh försökte taga henne ifrån mig;
men det kunde han ej. Jag blef rädd och ropade,
men höll fast om min skatt; jag kan icke förstå,
hvarifrån jag fick en sådan styrka. Då blef han åter helt
höflig, och bjöd tiotusen kronor. Nej! Då sadé han:
’Se, här äro hundra tusen; jag ger er dem för pärlan’.
När jag fick se så mycket penningar, blef jag förvirrad
och tveksam, ty jag tänkte på dig och barnen, I kunde
ju väl behöfva dem. Men då kom Herren själf till mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
