Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»GÖMDT ÄR ICKE GLÖMDT.»
dome för deras medkristna. Äfven vår svenska kyrka har
ägt och äger ännu i dag dylika medlemmar, både bland
präster och lekmän, hvilkas åminnelse är förtjänt att lefva i
välsignelse; och det är sådana helgon Kristi kyrka behöfver.
Dessa äro ock bland dem, som i skriften kallas för »helgon».
Se början af alla Pauli bref.
Men, såsom bekant, äro vi svenskar allt för ofta
försumliga i att taga vara på det goda vi hafva, och ännu
mer obenägna att »utbasuna» det samma. Därför, medan
andra kyrkosamfund äga nästan ett öfverflöd af
lefnadsteckningar öfver deras, från kristlig synpunkt, mera framstående
medlemmar, har vår kyrkliga litteratur i detta hänseende
länge varit mycket fattig. Och många bortgångna lutherska
kristna ha redan blifvit förgätna, hvilkas minne dock väl
förtjänat att upptecknas och åt efterkommande bevaras.
Sådana trogna Kristi tjänare, klerker eller lekmän, äro de
rätta »helgonen».
En bland dessa Herrens trogna tjänare var äfven
pastorn, slutligen kontraktsprosten, Lars Rosengren, som den
27 nov. i8g6 slutade sitt långa verksamma lif i Väddö
prästgård, Uppsala ärkestift, nära 89 år gammal.
Rosengren var född i byn Rosen i Arbrå församling
i södra Helsingland, af bondestånd. Fadren var gästgifvare,
och hemmet tyckes ha varit hvad man kallar »ett godt hem».
Under hela sin barndom och ungdom var »lille Lars»
oftast mycket sjuklig och svag till sin hälsa, hvarför hans
föräldrar voro bekymrade för hans framtid och villrådiga,
hvilken lefnadsbana de skulle Välja åt honom. En tid tänkte
de sätta honom i skräddarelära; men då hans onda bestod
i ett rygglidande, insågo de, att detta icke var lämpligt.
Slutligen bestämde de sig för att låta honom studera, om
möjligt till präst, och sände honom så till Hudiksvalls skola,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
