- Project Runeberg -  Ur Minnet och Dagboken : Anteckningar från åren 1848-1898 : Andra delen /
168

(1899) [MARC] Author: Bernhard Wadström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

UN MINNET OCH DAGBOKEN.

Om än med möda, genomgick lian dock sina studier
både till student- och prästexamen, och blef prästvigd den
15 Dec. 1833. Men hans motgångar voro icke härmed
förbi; snarare tycktes de nu börja på allvar. I mer än 20
år måste han tjänstgöra soiii e. o. prästman och flytta från
plats till plats. Herren såg, att han skulle kunna använda
honom till sin tjänst, och handlade därför »underligen»
med honom. Då andra få ut sitt goda på förhand: ära,
människopris och sådant mer, fick Rosengren länge vänta på
något erkännande alls; snarare tycktés han ganska länge
vara, såsom David säger, »ensam och öfvergifven», ja,
föraktad af inånga. Men »vinden vände sig» mot slutet. Och
en oafbruten ständig framgång är intet tecken till Guds
välbehag, snarare tvärtom. Luk. 16: 25.

Efter sin prästvigning tjänstgjorde Rosengren dels som
pastorsadjunkt och dels som v. pastor i Sånga och Skå,
samt många andra församlingar. •— Under tjänstetiden i
Sånga och Skå, åren 1834—39, öppnades hans hjärta för
Herrens ande. Han insåg att han, fastän renlärig och from,
hittills varit andligen död och, själf blind, en »de blindes
ledare». Han kom i väckelsen till djupt själsbekymmer
och andens fattigdom, men flydde i ånger och bön till
Jesus, flitigt läsande Guds heliga ord. Och efter någon
tid gaf Guds helige ande honom evangelii upplysning till
en lefvande tro. Då bekände han en dag för sina åhörare,
att han hittills tj ledt dem på den rätta vägen, men att han
hädanefter med Guds nåd skulle göra det. Sedan R. fått
frid och fröjd, insåg han rätt sitt ämbetes vikt och
betydelse, så att han började med allvar och nit verka Herrens
verk. —- H^n bekände sig oförskräckt till Guds folk och
förkunnade evangelium, med den påföljd som det alltid har;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 18:36:26 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/urminn2/0202.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free